Då var det dags att ge sig ut och resa. Finland och Jukolastafetten står på programmet under helgen. Först ska andrasträckan i Linköpings OK:s tredjelag avverkas innan jag ska fota och skriva lite.
Får be om ursäkt för den dåliga uppföljningen av Grekland-Sverige-matchen. Var helt enkelt mållös.
Men mållös var inte matchen. Får hoppas på lika bra spel mot Spanien. Då kan vad som helst hända.
Själv ska jag försöka följa tävlingen från de finska skogarna. Blir spännande att se hur det går.
Snart smäller det i Salzburg. Det är hög tid att bänka sig vid TV:n och följa dramat mellan regerande europamästarna Grekland och Sverige.
Misstänker att inte så många kommer vara inne och läsa på bloggen närmsta timmen, så mer utförliga reflektioner kring stämningen innan matchen kommer, tillsammans med mina tankar om matchen, när drabbningen är över. Sådär vid halv elva-snåret bör det rimligen bli.
Nu väntar fotbollen och Sveriges entré i detta europamästerskap. Hela landet håller andan. Eller nåja, en stor del i alla fall.
Jag kan helt ärligt erkänna att jag ”syndade” igår. Efter 70 minuter av Frankrike – Rumänien gjorde jag en chansning. Jag stack ut och sprang istället. Tursamt nog ändrades inte matchbilden särskilt mycket jämfört med första halvlek, och den första drabbningen i ”Dödens grupp”, slutade tillknäppt och mållöst.
Med andra ord. Min ”fotbollssynd” blev väl egentligen ett fullkomligt rättfärdigat tillfälle att hinna med träning istället för att se en föga underhållande fotbollsmatch.
Jag sprang milspåret i Vrinneviskogen i Norrköping. Lyckades till och med få mig ett par klädseltips under träningspasset. Tre unga damer var ute och ”power walkade” i bästa Ebba von Sydow-stil.
”Jag har vanliga trosor och dom skär bara in i arslet”, var en av dem så vänlig att upplysa mig om när jag sprang förbi.
Intresseklubben antecknade och fortsatte sedan varvet runt. Skönt att jag slipper oroa mig om vilka trosor jag ska ha på mig i helgen när jag ska tävla. Ska ju springa Jukolastafetten i Finland. Det blir kul. Håller på att utarbeta en plan för hur jag på bästa sätt ska kunna följa Sverige – Spanien från de finska skogarna.
Men närmast på programmet står ju Grekland – Sverige. Måstematchen. Oj oj oj.
På tal om helgen. Alltid spännande att ta del av vad kändisarna gör under en helg. Här är det just Ebba von Sydow som delar med sig. Hon hoppas också hinna med en ”power walk”.
För hennes skull får vi hoppas hon väljer rätt underkläder.
Intresseklubben antecknar även detta.
Jag skulle posta ett brev. Tog en promenad och det var vid brevlådan det började. Den var gul och blå. Eller i och för sig, det har den ju varit ett tag.
Det som slår mig är restaurangen precis brevid. På stora anslag skriver man hur man visar fotbolls-EM. Men inte bara Sveriges matcher, utan alla matcher i gruppspelet. Riktig fotbollsfeber här i Norrköping i alla fall.
Läste imorse om hur min kollega Jesper Larsson var lite besviken över att EM-stämningen inte kändes av nere i Österrike. Här hemma i Sverige verkar det vara snarare tvärt om. Varenda restaurang, pub, pizzeria och nattklubb verkar ha köpt in ett par platta TV-apparater med bredbild eller kanske till och med en projektor.
När till och med lastbilschaffisen som backar in på den smala infarten till byggarbetsplatsen är iklädd en svensk matchtröja, så är det inte längre något snack om saken. Det är inte EM-feber – det är EM-malaria som drabbat landet.
Såg faktiskt Portugal besegra Turkiet i förrgår på just storbild hos en av stadens nattklubbar. Mest var jag och några kompisar där för att se Caesars spela. De var riktigt bra faktiskt, men Åberg och Mike vägrade erkänna att de är allmänt kända, helt enkelt för att det inte var någon vidare stor publik där och tittade.
Jag och Osten hävdade besämt att det var för på grund av bristande marknadsföring. ”Osten” ska tydligen vara tillbaka i Luleå. Måste vara olika ostar vi pratar om.
Sverige på plats i Salzburg. Det drar ihop sig. Men först kvällens toppmöte – Italien – Holland.
Det blev spännande in i det sista. Pittsburgh Penguins hade power play i matchens sista två minuter, reducerade till 3-2 med knappt en och en halv minut kvar. Men Detroit Red Wings klarade att hålla Penguins stången och fick lyfta Lord Stanley’s Cup.
Tror åtminstone 250 av mina gamla hockeybilder jublar där hemma i bokhyllan i Bohuslän. För det är nog ungefär så många av spelarna i pärmarna som har Detroit Red Wings emblem på magen.
Men bland de 250 finns inte bara några av mästarna anno 2008, med Chris Osgood, Nicklas Lidström och Kris Draper i spetsen, utan även gamla Detroit-klassiker som Steve Yzerman, Sergei Fedorov och Igor Larionov.
Det faktum att åtminstone några av årets finalsegrare återfinns bland mina gamla hockeykort, skulle kunna tyda på att Red Wings är ett åldrat lag med ”föredettingar”. Så är det verkligen inte.
Detroit har fyllt på väl underifrån med många duktiga yngre spelare. Inte minst svenskar. De har långt kvar innan ”bäst före”-datumet passeras.
Extra kul för Njurundasonen Henrik Zetterberg som förutom Lord Stanley’s Cup, fick lyfta Conn Smyth Trophy. Det är stort. Riktigt stort.
Grattis Njurunda! Kanske hörs några glädjeropen från pärmen i bokhyllan i Bohuslän ända upp till Medelpad…
Det har varit lite stiltje på bloggen de senaste dagarna. Nedstämd över den mediokra andra halvleken på Råsunda igår, hade jag varken lust eller energi att skriva något. Glädjande nog blev det guld för damlaget i orienterings-EM. Härligt! Det gav lite ny energi i alla fall och bådar dessutom gott inför VM längre fram i sommar.
På onsdag och torsdag tränar fotbollslandslaget nere i Lugano, Schweiz. Håller tummarna för att rapporten från Mårthen är entydigt positiv. Inget mer i den här stilen, med andra ord. Hoppas, hoppas.
Gäller för övrigt att börja träna på uttalet nu. Schhveijtss. Den andra värdnationen är ju desto lättare.
Visst tror man nästan att man landat nere på kontinenten någonstans, så fort man kliver utanför hemmets väggar. Värmen är otrolig, i både positiv och negativ bemärkelse, i Norrköping. Har för mig att det var varmt sommaren -94 också…
Nej, några sådana paralleller ska vi inte dra. Första målet är självklart att gå vidare från gruppen. Sedan kan vad som helst hända, i både positiv och negativ bemärkelse.
I positiv – framgångssaga á la USA -94; I negativ – åttondelsfinal på senegalesiskt vis (VM -02).
Nu tar vi oss en glass, lutar oss tillbaka och inväntar NHL-hockeyn. I natt kan Detroit, med alla sina svenskar, säkra Stanley Cup. Det blir spännande!
Frilansjournalist och student.
Bevakar mestadels sport i både text och bilder samt agerar även speaker på diverse idrottsevenemang. Studerar samtidigt till civilingenjör i medieteknik vid Linköpings Universitet.