Jag skulle posta ett brev. Tog en promenad och det var vid brevlådan det började. Den var gul och blå. Eller i och för sig, det har den ju varit ett tag.
Det som slår mig är restaurangen precis brevid. På stora anslag skriver man hur man visar fotbolls-EM. Men inte bara Sveriges matcher, utan alla matcher i gruppspelet. Riktig fotbollsfeber här i Norrköping i alla fall.
Läste imorse om hur min kollega Jesper Larsson var lite besviken över att EM-stämningen inte kändes av nere i Österrike. Här hemma i Sverige verkar det vara snarare tvärt om. Varenda restaurang, pub, pizzeria och nattklubb verkar ha köpt in ett par platta TV-apparater med bredbild eller kanske till och med en projektor.
När till och med lastbilschaffisen som backar in på den smala infarten till byggarbetsplatsen är iklädd en svensk matchtröja, så är det inte längre något snack om saken. Det är inte EM-feber – det är EM-malaria som drabbat landet.
Såg faktiskt Portugal besegra Turkiet i förrgår på just storbild hos en av stadens nattklubbar. Mest var jag och några kompisar där för att se Caesars spela. De var riktigt bra faktiskt, men Åberg och Mike vägrade erkänna att de är allmänt kända, helt enkelt för att det inte var någon vidare stor publik där och tittade.
Jag och Osten hävdade besämt att det var för på grund av bristande marknadsföring. ”Osten” ska tydligen vara tillbaka i Luleå. Måste vara olika ostar vi pratar om.
Sverige på plats i Salzburg. Det drar ihop sig. Men först kvällens toppmöte – Italien – Holland.
Etiketter: Fotboll, Fotbolls-EM, Musik
Frilansjournalist och student.
Bevakar mestadels sport i både text och bilder samt agerar även speaker på diverse idrottsevenemang. Studerar samtidigt till civilingenjör i medieteknik vid Linköpings Universitet.