Jag trampade snett på en tävling i Eskilstuna för snart två veckor sedan. Då tog jag snabbt beslutet att tejpa fotlederna under O-Ringenveckan. Speciellt med tanke på den bitvis stenbundna terrängen. Sagt och gjort. Jag hade dels en del gammal tejp hemma att använda, men valde att komplettera denna med lite dyr högkvalitetstejp från Leukoplast. Väl beprövad och väl godkänd.

När jag på tisdagen skulle inhandla ytterligare en rulle av ”lyxtejpen” möttes jag av chockbeskedet – ”Den är slut”, förklarade kassörskan i sportförsäljningen på O-Ringentorget.

Självklart frågade jag om de skulle få in någon leverans under veckans sista dagar, fick jag ett lika nekande och negativt besked. Team Sportia, som står för sportförsäljningen hade nämligen redan köpt på sig all tejp av märket som fanns inom rikets gränser. Den var slut.

”Den finns bara i södra Tyskland” löd domen.

Som en räddande ängel dök Erik Backteman upp. På min väg tillbaka till stugan mötte jag Erik, som när han kom till sportförsäljningen lyckades leta reda på hela två lådor av den slutsålda tejpen. Hur han lyckades har jag ingen aning om. Hur som helst – tre rullar inhandlade. Veckan var räddad!

Och visst fick jag nytta av tejpen på dagens etapp. Det var bitvis väldigt stenigt, men med tejpade fotleder tog jag mig runt banan utan några vrickade eller stukade fötter.

Terrängen var dock inte att leka med. Ett par rejäla stigningar och smak av kalfjället tog på krafterna. Tror helt klart dagens etapp, med de två föregående dagarnas tävlande i benen, går in på min ”topp-3-lista” över ”fysiskt jobbigaste utmaningarna”.

På andraplatsen återfinns baskermarschen under värnplikten och på tveklös förstaplats ett annat lumparminne – jägarmarschen. ”Tredje etappen på O-Ringen 2008″ går dock in som god trea.

Etiketter: O-Ringen, Orientering, Vägen tillbaka

Detta inlägg postades onsdag, 23 juli, 2008 kl 23:53 i Egen satsning, Fritid, Vägen tillbaka. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.