Kommentarer till Kräsna konsumenter – eller tröttnande trogna?

Av: Josef

Josef — Sun, 07 Jun 2009 11:21:46 +0000

Så här är det att det är likadant i alla städer om IFK Göteborg skulle ha ramlat ut Alllsvenskan förra året och liga i botten av superettan skulle de inte ha speciellt många supportrar. AIK säger jag exakt samma sak om fast de ha fler trogna supportrar eftersom det har gått bättre från de det kan skilja över 10 000 personer från match till match. En sak är säker Sveriges publik går på matcher om de tror att de kan vinna inte annars.

Av: Mia

Mia — Fri, 05 Jun 2009 10:10:20 +0000

Visst är Norrköpingspubliken kräsen! Och jag tror inte att den anrika historien är en tillgång för dagens IFK. Snarare ett ok att bära.

Det är väl alltid så, i alla sporter, att i medgång växer supporterskaran. Vet inte hur många i min bekantskapskrets som helt plötsligt blev intresserade av hockey och HV när det blev final i mars/april…
Jag kan faktiskt förstå att trogna supportrar inte orkar se förlust efter förlust eller rader av oavgjorda matcher som borde ha vunnits. Man vet ju att IFK kan bättre! Det tar på krafterna och man mår allmänt dåligt. Jag är själv en av dem. Det är lättare att lägga 4 tim på bilkörning, bensinpengar och entrébiljetter när det går bra. Mitt engagemang för IFK är inte mindre för det.

Men bodde jag i Norrköping skulle jag utan tvekan ha ett årskort. Bor man i Norrköping med omnejd och är en trogen supporter går man och stöttar sitt lag när det är match. Punkt.

Jag kan även förstå att det buas på läktarna, även om jag själv inte gör det. Frustrationen är så himla stor.

Av: Emil

Emil — Thu, 04 Jun 2009 21:02:19 +0000

Det är ett intressant fenomen som förmodligen finns i stora delar av den publika elitidrotten. De flesta åskådarna som följer ett lag följer det hellre i medgång än motgång. Man känner på läktaren att spelarna inte presterar vad som är ”brukligt” i världens vackraste tröja och uttrycker sin vrede, utan att vara insatt i verkligheten. Det är väl kanske inte så konstigt heller, det är enklare att förkasta något när man endast har sin bild av verkligheten.

Samtidigt är det något vi som står på läktarn och är engagerade på olika håll inom idrotten reagerar emot. Klagar gör förvisso jag med ibland, men det är mer i undantagsfall. Visst betalar du som åskådare idag allt mer för att se dina hjältar men för mig är klagandet mer klagande på klubbemblemet än individen och runt emblemet finns mängder med ideella såväl som proffesionella krafter som gör allt för att få laget att fungera. Hade de som brinner så mycket men låter elden gå åt till att klaga istället lagt några tändstickor åt mer konstruktiv verksamhet hade man kanske fått en positivare atmosfär, något som gör det enklare att prestera.

Men det är klart, vi kan inte heller klaga på klagandet för mycket. För buropen signalerar ändå ett hjärta och vilja något alla idrottsföreningar är beroende av. Även om det står på läktaren.