Det är bara att lyfta på hatten för Roger Federer. I finalen kunde inte ens ”skrällsvensken” Robin Söderling rubba den stabile schweizaren. Söderling föll i tre raka set, men gav sig inte utan kamp och tvingade Federer till tiebreak i andra set.
Federer var bättre. Inget snack om saken.
Robin Söderling har trots finalförlusten stått för en otrolig prestation när han tagit sig hela vägen till final. Och han verkade inte allt för missnöjd med ett silver.
Han skojade friskt och höll ett samlat och känslosamt tal efter finalmatchen.
Om Söderling hade en bubbelpool med bubblande känslor inom sig, då måste Roger Federer haft en gejser i magen. Tårarna rann och schweizaren var tydligt rörd över att äntligen få vinna Franska Öppna.
En stor idrottare och tennisspelare, utan tvekan.
Grattis Roger!
Tack Robin!
Mitt i silveryran får vi inte glömma bort svensk tennis framtid. En framtid som gång på gång förklarats död har nu fått ny livskraft, åtminstone för stunden. Strax innan Robin Söderling och Roger Federer drabbade samman bärgade 16-årige Daniel Berta guldet i juniorklassen.
Framtiden för svensk tennis börjar kanske ljusna. Kan inte annat än hoppas.
Etiketter: Aftonbladet, Daniel Berta, Expressen, Franska Öppna, Johan Orrenius, Robin Söderling, Roger Federer, Schweiz, Sport, Sportbladet, Sportexpressen, Tennis
Frilansjournalist och student.
Bevakar mestadels sport i både text och bilder samt agerar även speaker på diverse idrottsevenemang. Studerar samtidigt till civilingenjör i medieteknik vid Linköpings Universitet.
Som stort fan av tennis gläds jag otroligt mycket med Robin. Självklart.
Men att pöbeln som inte brytt sig det minsta i tunga tider nu plötsligt öppnat ögonen för tennis ska få gotta sig känns löjligt. Når inte Söderling minst kvarten i Wimbledon är tennisen åter glömd.
Toppen ser onekligen bra ut. Söderlingen har förvisso alltid haft potentialen. Men att dra för stora växlar av en enskild turnering är väl lite väl naivt.
Att Berta når framgång är lika oväntat som välkommet. Men framtiden ser kanske inte så ljus ut. En skada på Söderling och svensk tennis har ingenting i några månader. Har vi hellre ett riktigt bra kort än några stycken ganska bra? Björkman är borta. Thomas Johansson likaså. Pim-Pim kämpar men bryter varannan match för skada. Vinci har nog gjort sitt.
En 16-årig Berta är framtiden. Men först om två kanske tre år kan han vinna ett par matcher i rad på herrtouren.
Låt oss hålla tillbaka alla löjliga yttranden om att tennisens framtid är vår.
Jag förstår precis vad du menar. Och det är klart att det var bättre förr, som det ofta heter.
Kommer själv ihåg när jag som liten grabb lyssnade på Radiosportens CD-skiva ”Stefan Edbergs karriär”. Intresset från min sida har alltid funnits där, men runtomkring mig har det svalnat av i perioder.
Jag menar inte att framtiden är så ljus att man bländas av det, men däremot att den är ljusare än på länge. En ljusnande framtid.
Och intresset för tennis tror jag är väl utbrett ute i landet. Det återstår bara att hoppas att barn och ungdomar kan inspireras av bland andra Söderling och Berta.
Inte bara inspireras att börja spela tennis, utan att de som redan spelar har någon att se upp till och väljer att fortsätta.
Vi får hålla tummarna!