Gav 100 kronor för att med hjälp av webb-TV kunna följa Häcken – IFK Göteborg i förrgår. 100 kronor i sjön – åtminstone om sympatierna ligger hos de blåvita.

Tillbaka till den där högerfoten. Den gör ont ibland när jag går och ännu mer ont när jag försöker springa. På något sätt är det fortfarande sviter efter min vurpa, i bästa Bambistil, på blankisig väg under ett träningspass utanför Åtvidaberg i slutet av februari.

Tillräckligt ont för att inte kunna springa Tiomila utan att riskera en försämring.

Får istället ladda om totalt. 13 km nattorientering i fin Skånsk blandskog (bland annat bokskog, precis om hemma på Torreby utanför Munkedal!) får jag inrikta mig på (minst) 13 timmars ihärdig bevakning av tävlingen.

Jag hoppas mina 60 kronor investerade i webb-TV-biljett till Tiomila är ett bättre köp än onsdagens fotbollsmatch.

Nyss upptäckte jag också att samlingssajten för orienteringsnyheter, World of O, har en liveblogg under hela Tiomiladygnet. Ska försöka hänga med i snacket där också, parallellt med webb-TV:n. Uppskattat initiativ!

Vi halta och lytta kommer sannerligen inte sitta sysslolösa.

Ska även försöka mig på ett par analyser här på bloggen under tävlingens gång. Tyvärr kommer bloggen ligga nere från fredag 23:30 och några timmar framåt. Serverunderhåll är planerat från webbhotellets sida.

Men lagom till damstafetten hoppas jag vara tillbaka på banan igen. Vi hörs!

Väl hemma blev det inte mycket avkoppling innan kvällens stora höjdpunkt startade – Hockeykväll på SVT2.

Jag vet inte om det finns någon som med sådan inlevelse och intensitet – ja, närapå frenesi – kan leverera skarpsynta och tänkvärda reflektioner från en hockeymatch som Niklas Wikegård.

Det är lite som Fågeln kläckte (omedveten Västkusthumor) ur sig, just i samband med aftonens Hockeykväll.

”Wikegård borde ju ta över som förbundskapten. Vi kanske inte skulle få det bäst landslaget, men intresset skulle ju vara fruktansvärt stort.”

Han har en poäng.

Med egenmyntade uttryck sätter han fingret på precis den där detaljen som vi vanliga dödliga bara har anat som en illavarslande rysning längs ryggraden eller en välmående familj fjärilar som ätit sig mätta och slagit sig till ro i magtrakten.

En av de personer som Niklas Wikegård gått hårdast åt beträffande Tre Kronors kräftgång i Euro Hockey Tour är, inte helt osökt, förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson. I dagens Hockeykväll ställdes de öga mot öga i studion.

Programledare Marie Lehman ställde frågor till Bengt-Åke.
Wikegård iakttog sammanbitet.

Lehman ställde ytterligare några frågor till förbundskaptenen.
Wikegård lika sammanbiten.

Bengt-Åke pratade om den balansgång han var tvungen att gå för att inte stöta sig med klubbarna.
Wikegård ändrade ansiktsuttryck en aning.

Och när experttyckaren väl fick komma till tals, då kom inte alls den sågning som den laddade stämningen gav föraningar av.

”Jag förstår Bengt-Åke helt och hållet” konstaterade Niklas Wikegård.

Sedan kom ett par mer kritiska kommentarer.

”Vi har helt enkelt inte haft tillräckligt bra lag” sa Wikegård, helt utan krusiduller, när frågan om varför Sverige gått på knäna i Euro Hockey Tour.

Men det bästa av allt var den sista sötsura karamellen som Bengt-Åke fick att suga på. Wikegård efterfrågade en ökad dialog med spelare, media, elitserieklubbar, allsvenska lag och föreningar i division ett – både inför och efter turneringarna. Men inte minst i de långa uppehållen mellan dem. Helt enkelt en ökad förankring ute i Hockeysverige för Bengt-Åkes arbete.

Klockrent Wikegård.

För egen del har det varit lite lugnare med idrottsliga aktiviteter idag. Helgens träningar i Oskarshamn visste var de tog, men i morgon är det dags igen.

Ingen rast och ingen ro.

Snö eller inte – nu är jag riktigt trött.

Men det gäller att hålla sig vaken i åtminstone en timme till, för att sedan sova riktigt gott. I morgon väntar ytterligare ett träningspass innan vi styr bilen norrut och tillbaka till Norrköping.

Min träning kan du följa på Attackpoint. Om du nu skulle vara intresserad.

Jag tror det egentligen bara finns en person som det kommer bli riktigt bra för – Peter Forsberg.

Om man älskar att utöva en idrott så starkt som ”Foppa” verkar göra – varför annars riskera sin hälsa så i den milda grad? – är det självklart att man blir olycklig när kroppen säger ifrån och man inte kan vara med, trots att man vill.

Många hävdar säkert att ”Foppas” flera försök till comeback har med pengar att göra. Kanske sekundärt, men inte primärt. Pengar har han redan i överflöd.

Nu återstår det att se om Peter Forsbergs återkomst till Modo blir en flipp eller en flopp.

Om inte flippflopp, så kanske en Foppatoffel?

Har avnjutit På Spåret med Bakis, Stinsen, Gojja och Fågeln. Det bästa var Fågelns kommentar när Magnus Stenbock och Helsingborg avhandlades.

– Var det inte Magnus Stenbock som man hittade i en mosse? Jo, det var det väl. Flera tusen år gammal.
– Nej Fågeln, det var Bockstensmannen.

Så nära, men ändå så långt borta.

I helgen bär det av ut i vida världen. Oskarshamn med Linköpings OK och träningsläger. Två timmar i bil med Fågeln och Mike i morgon. Det blir ett äventyr.

Men om några timmar drar den verkliga drabbningen igång. Finalen.

Ett nytt svenskt juniorlandslag, fyllt av självförtroende och en stor portion jävlar anamma. Småkronorna får trots allt ses som uppstickare mot Kanada, ishockeyns hemland.

Sidney Crosby darrar lite när han tänker på kvällens möte. Jag med.

I likhet med SVT:s expertkommentator Niklas Wikegård, tror jag det viktigaste för Sverige blir att ”spela sitt spel”. Inte bara i bemärkelsen att man ska försöka låta bli att anpassa sig till transatlanternas fysiskt tuffa spelstil, utan även spela ett spel man behärskar.

Många av spelarna är individuellt skickliga. Men inatt är det den blågula lagmaskinen som ska besegra de rödvita lönnlöven.

Jag tror inte att någon av spelarna väljer att köra solo eller försöka stila bara för att imponera på publiken. Den enda risken, som jag ser det, är att man hamnar under en viss press och känner att ”det här måste jag styra upp”.

Det är alltid bra när de tydliga profilerna kliver fram och visar vägen. Det måste de inatt också, men som sagt – det är kollektivet som blir extra viktigt mot ett så skickligt lag som Kanada.

En av de som säkerligen kommer bidra och visa vägen för kollektivet är Nicklas Lasu. Skönt att han håller för spel.

Junior-VM-finalen kommer bli en mycket jämn drabbning. Jag tror Sverige håller hela vägen. Som Wikegård säger i ett klipp på SVT Play – det är fullt med tokiga kanadensare som hörs när det går bra, men det blir väldigt tyst när det går dåligt.

Hoppas på ett tidigt ledningsmål för Sverige.

Innan hockeyn ska jag få mig några timmars sömn. Sedan blir det nog sovmorgon i morgon. Idag var jag uppe tidigt och begav mig, med Fågeln i släptåg, till gymmet för ett pass på dryga timmen. Precis samtidigt som vi klev in, skymtade IFK Norrköpings nygamla tränare Stefan Hellberg förbi. Som alltid såg han glad och nöjd ut, den gode Hellberg, i full sjå med att bygga upp ett lag som förhoppningsvis ska kunna utmana i toppen av Superettan – om något år.

Och kanske äntligen blir Kevin Amuneke nöjd. Nu när han får ”komma till en klubb som kan vinna”.

Men jag hann med en del. Bland annat att vara skogsspeaker på 43-kavlen som Linköpings OK arrangerade och bevaka Hammarby – Ljungskile.

Sommarvärmen har försvunnit och ersatts med regn och rusk. Senaste dygnet har nederbörden inte varit jättestor i Norrköping. Värre verkar det vara i Stockholm där Stadions gräsmatta är rejält vattensjuk. Tydligen så illa att matchen mellan Djurgården och IFK Norrköping kan tvingas att skjutas upp.

Kanske lika bra. Såg litegrann av gårdagens allsvenska matcher. Att spelet blir lidande när bollen helt plötsligt fastnar i en vattensamling är självklart.

IFK Norrköping däremot, de hoppas säkerligen på spel. En svårspelad plan ökar bara deras chanser att skaka om Djurgården.

Det blir även intressant att se om den nye mittbacken, Djordje Mrdjanin får spela från start.

Djordje Mrdjanin. Härligt med ännu ett svårstavat namn att få in i fingrarna. Precis när de lärt sig att hitta alla tangenterna för att bilda Mwafulirwa, dyker nästa upp. Djordje Mrdjanin.

Nyförvärvets vara eller icke vara i startelvan, som sagt. Anders Whass var riktigt bra som mittback i mötet mot Elfsborg. Min bild från vårens allsvenska av Whass som osäker högerback fick sig en törn. Det var tydligt att han trivdes betydligt bättre i sin ”riktiga” roll som mittback. Nu är även Thomas Magnusson tillbaka och tillsammans med Viktor Rönneklev och nyförvärvet Mrdjanin ökar konkurrensen om mittbacksplatserna.

Efter Whass senaste insats vill jag nog ändå hålla honom som tredje alternativ, efter Rönneklev och möjligtvis Mrdjanin. Den senare har jag ju inte sett en skymt av. Men av Mats Jingblad att döma så ska han vara ett välkommet tillskott. Å andra sidan, skulle han kunna säga något annat?

Men vem vet, Thomas Magnusson kanske har hittat sin tidigare (stor?)form. Han har ju trots allt gjort en landskamp en gång i tiden, den långe skåningen.

Nu är det dags att ge sig ut och trotsa vädret makter. Intervaller står på programmet för eftermiddagen. Min nya granne, Oscar Vångell, som jag kommer dela kök och badrum med, har så smått börjat flytta in i vattentornet nu. Det verkliga flyttlasset kommer enligt uppgift på torsdag. Kanske blir det en tur till IKEA då också.

Och just det. I morgon börjar OS med fotbollsdamernas öppningsmatch mot Kina. Gäller att planera in tentaplugget med noggrannhet de kommande veckorna.

Det var ungefär lika spännande som att följa Anna Forsbergs väg mot O-Ringenseger i fredags – jättekul om man höll tummarna för Anna, eller i det här fallet Sundsvall, men annars ganska ointressant.

Anna hade jag ju tippat och hoppats på. Således blev det åtminstone roligt, men då jag varken är trogen anhängare av ”makrillarna” från Göteborg eller ”Giffarna” från Sundsvall, var det långa 45 minuter i väntan på slutsignalen.

Efter väl förättat verk belönade jag mig själv med ett träningspass. 4*4-intervaller blev det i den ljumma sommarkvällen. Det kändes riktigt bra, snabbt, starkt och lätt – ända fram till nedjoggen efter intervallerna. Fick fruktansvärt ont i magen men ska väl inte klaga – huvuddelen av passet var ju avverkad.

Morgondagen blir lite av en mellandag. Har ett par projekt jag ska slutföra, bland annat en hemsida och det långa arbetet med att gallra och märka alla bilderna från junior-VM i orientering.

Glöm det där om mellandag förresten. Det blir nog fullt upp ändå.

O-Ringentipset gick, sett till antalet rätt, som prognosen visade på torsdagskvällen. Men det var inte de väntade strecken som gick in. Olle Boström tog ikapp Kuburz försprång i H18 Elit, samtidigt som Kristin Löfgren tappade i D20 Elit.

Det kan svänga rejält i O-Ringens avslutande jaktstart. Inte minst när värmen är tryckande och terrängen krävande.

I D18 Elit svarade Anna Forsberg i vilket fall som helst upp till förväntningarna. Så det blev i de båda yngre junioreliklasserna som strecken satt där de skulle.

Varmt är det även på Nya Ullevi. Sundsvall fick lite turligt ledningen redan i den femte minuten efter en tavla av Dime Jankulovski i Gaismålet. Efter det har Sigurdsson dessutom utökat ledningen.

Men säkerligen kan det svänga här också. Jag väntar med spänning på den andra halvleken!

Min klubbkompis Anton Östlin höll jag som favorit i H20 Elit-klassen. Tyvärr sträckte Anton en magmuskel igår och var tvungen att avbryta tävlandet. Då låg han på tredjeplats, trots en vår fylld av skador och sjukdomar. Tufft med ytterligare ett bakslag för Rimforsasonen.

Men Anton är tuff och kommer tillbaka i höst. Långdistans- och medeldistans-SM avgörs ju inte förrän i september. Medel-SM-guld två år i rad skulle ju smaka fågel för Östlin.

Damjuniorklasserna visade sig bli mer lättippade än vad jag egentligen trodde. Kristin Löfgren går ut med en ledning på över tio minuter i D20 Elit-klassen och Anna Forsberg i D18 Elit har ett försprång på drygt fem minuter.

I de klasserna verkar tipset gå hem.

Olle Boström i H18 Elit får dock jobba lite i morgon för att jag ska sätta tipset i den klassen. Olle jagar nära två minuter bakom ledande schweizaren Mattias Kyburz. Det blir spännande.

Personligen hoppas jag även på klubbens egna yngre förmågor. Linköpings OK:s Petter Johansson går ut som sjunde kille i H14-klassen. Tio i nio startar han, och med bara två minuter till tredjeplatsen har han helt klart vittring på en pallplacering.

Jag håller mina tummar för Petter.

Även Stina Gustås i klassen för elvaåriga tjejer, D11, har chans på en placering bland de tio bästa. Fem över tio, som tolfte tjej i spåret sticker Stina ut. Det blir en spännande uppladdning att följa uppgörelsen i några av de andra klasserna innan jag själv ger mig ut i skogen strax efter klockan tolv. 12.06.31 för att vara exakt.

Det kommer at bli en tung etapp, men samtidigt är det ju den näst sista. Ingen idé att spara på krutet. Efter målgång väntar endast den allra sista etappen av årets O-Ringen. Den avgörs på fredagskvällen vid Högfjällshotellet – den sjätte etappen.

När jag på tisdagen skulle inhandla ytterligare en rulle av ”lyxtejpen” möttes jag av chockbeskedet – ”Den är slut”, förklarade kassörskan i sportförsäljningen på O-Ringentorget.

Självklart frågade jag om de skulle få in någon leverans under veckans sista dagar, fick jag ett lika nekande och negativt besked. Team Sportia, som står för sportförsäljningen hade nämligen redan köpt på sig all tejp av märket som fanns inom rikets gränser. Den var slut.

”Den finns bara i södra Tyskland” löd domen.

Som en räddande ängel dök Erik Backteman upp. På min väg tillbaka till stugan mötte jag Erik, som när han kom till sportförsäljningen lyckades leta reda på hela två lådor av den slutsålda tejpen. Hur han lyckades har jag ingen aning om. Hur som helst – tre rullar inhandlade. Veckan var räddad!

Och visst fick jag nytta av tejpen på dagens etapp. Det var bitvis väldigt stenigt, men med tejpade fotleder tog jag mig runt banan utan några vrickade eller stukade fötter.

Terrängen var dock inte att leka med. Ett par rejäla stigningar och smak av kalfjället tog på krafterna. Tror helt klart dagens etapp, med de två föregående dagarnas tävlande i benen, går in på min ”topp-3-lista” över ”fysiskt jobbigaste utmaningarna”.

På andraplatsen återfinns baskermarschen under värnplikten och på tveklös förstaplats ett annat lumparminne – jägarmarschen. ”Tredje etappen på O-Ringen 2008″ går dock in som god trea.