Utan tvekan mest komiskt var det när Bilen passerade anstalten samtidigt som det förkunnades:

Sitt inte inne, gå på fotboll i morgon istället!

Vuvuzelorna var liksom kul och charmiga första matchen. Nu, inne på VM:s fjärde matchdag, glömmer man stundtals bort dem helt och hållet.

Under England – USA match hörde man faktiskt engelska klacken skandera Rule Britannia. Det var en kul omväxling!

Men inte nog med vuvuzelorna som skapar en tydlig ljudkuliss på varenda VM-match. På Norrköpings gator har vi också fått ett nytt tillskott i den auditiva miljön – ”IFK Norrköping-bilen”.

Helt enkelt en svart Ford av modell ”större-med-flak” utsmyckad med IFK-flaggor, IFK-halsduk och, inte minst, utrustad med en ordentlig högtalaranläggning.

Syftet? Marknadsföra morgondagens match mot Örgryte.
Har hört att man till och med kan köpa biljetter från sidorutan.

Smart marknadsföring? Jo, kanske det.
Stundtals underhållande? En smula.

Vi ses på ”Parken” imorgon. Ska ju dit och jobba. Och Du kanske har köpt biljett av Bilen, med stort B.

Om jag nu inte är på väg till IKEA då. Chefen vill dit.

Blir att smuggla med sig handsfree till telefonen och lyssna på Radiosporten. Antar att det är Mats Strandberg som sköter tugget.

Söderlings chanser då? Jadu, det lär ju inte bli någon promenadseger i alla fall. Men chansen finns, helt klart. Det gör den ju alltid. Den stora frågan är snarare hur många minuter matchen förlängs efter de extra sekunder Rafael Nadal tar på sig inför många av serverna.

Undrar när IKEA börjar med produkter uppkallade efter idrottsprofiler?

Strandtennispaketet Söderling? Mattpiskan Robin? Jo, det låter det.

Det kommer bli jämnt och spännande.

Har under förmiddagen även slängt ett getöga på medeldistansen i orienterings-EM. Riktigt kul med EM-brons till Lena Eliasson. Desto mer snöpligt för Karolina A Höjsgaard som skadade sig illa inledningen av loppet.

Nej, nu är det tennisdags. Förhoppningsvis finns ett par reflektioner på lager efter matchen.

Men har väl inget sådär speciellt att skriva just nu.

Bjuder på en bild på IFK Norrköpings Armin Tankovic istället. Precis efter att han nickat in 1-0 mot Syrianska i lördags.

Om inte guld, så kanske åtminstone en slutspelsplats.

Fascinerande med riksmedias insjuknande i en synnerligen segdragen influensa. En variant av sjukdomen som i första hand yttrar sig genom ett tydligt symtom:

”Foppafeber”

Nog för att IOK kallar alla världens länder till olympiska lekar snart och att han är en av Svea Rikes ädlaste isriddare genom tiderna – men att djupgående analysera hans insats i varenda elitseriematch. Det känns lite överdrivet.

Oj, vad jag kommer få äta upp det där när Peter Forsberg åker med till Vancouver, gör en magnifikt magisk matchserie, finalen går till straffar och vi får se en Lillehammer i repris.

Eller så vaknar jag ur min dröm innan dess.

Men på något sätt önskar jag ändå att John Blund och jag förblir kompisar ett tag till. Åtminstone OS-turneringen ut.

Vad är det som gör att man är villig att ställa om dygnet såhär?

Nej, det är inte en hårt pressad deadline. Det är den tunga bördan som stavas S-P-O-R-T.

Super Bowl i det här fallet.

Utan tvekan en idrottsupplevelse som inte får missas. Det är ju bara en gång om året man behöver vända på dygnet på det här sättet. Bara en gång var 365:e dag man behöver vara i någon slags halvdvala efter att ha slösat bort en god natts sömn på att titta på sport. Inte en endaste dag mer.

Vad sa du? OS i Vancouver snart?

Men det är ju klart man måste följa också.

Vinter-OS är ju bara vart fjärde år.

Blade 2 var ingen höjdare.

Några ljuspunkter fanns det dock. Det klassiska citatet – ”Keep your friends close, keep your enemies closer” – lyckas nästan lyfta hela filmen.

Lite samma sak med idrottsgalan.

Imitationen av Lars Lagerbäck var riktigt underhållande. Träffsäker och finurlig.
Ugglas framträdande däremot var ingen toppnotering.

Det sorgliga är väl att många i min generation inte förstår att det inte ens var Magnus Uggla som satt på sin kammare och skrev ihop låten i måndags eftermiddag.

Utan att den bara var en cover på en betydligt äldre förlaga.

Veckans bottennotering får ändå torsdagens Debatt i SVT räknas som. Huvudämnet för kvällen var att P3:s Guldgala hade varit ”grabbarnas fest”. För få kvinnliga artister vann några utmärkelser.

Visst är det hemskt? Vi borde börja kvotera ut såväl musikpriser och lottovinster som styrelsestolar och fallskärmar. Eller?

Jag är absolut inte någon motståndare till jämställdhet. Tvärt om. Däremot är jag en motståndare till vissa av de medel som många förespråkar för att uppnå jämställdhet. Kvotering är en av de metoderna.

I min mening finns det bara ett förhållningssätt som gör det möjligt att uppnå jämställdhet. I grunden är det ganska enkelt:

(Be)döm varje person utifrån dess kvaliteter, erfarenheter och kvalifikationer. Fäst ingen som helst vikt vid om det är en homo sapiens av hon- eller hankön.

”Men män har väl vissa egenskaper som kvinnor saknar, och vice versa” påstår många.

Kanske till viss del. Men det finns säkert många män som saknar de typiskt ”manliga” egenskaperna – och många kvinnor som saknar de ”kvinnliga”.

Tittar man på individen som just en individ, så borde det inte vara något problem.

Självklart kommer det ta ett tag innan synsättet ger effekt i samhället. Det kommer fortsätta att finnas ”gubbar” och ”gummor” (läs ”äldre herrar” resp. ”äldre damer”) i en massa år framöver och sätta käppar i hjulen på ekipaget. Men till slut trillar alla någon gång ur vagnen. Sorgligt, men sant.

Men om vi ska fortsätta att göra någon skillnad på män och kvinnor (åt endera hållet), av den anledningen att de är just män och kvinnor, så kommer vi aldrig att uppnå någon jämställdhet.

Ungefär som att vi aldrig kommer kunna ta ner norrmännen på jorden, förrän vi faktiskt visar dem att vi är bättre på något.

Jämställdhet kanske?

Först en återsändning av den halvtimmeslånga skildringen av ”Plex” Petersson – och sedan dimper ett extra tjock jubileumsnummer av Offside ner i brevlådan.

Det må vara mitten av januari, men det spelar ingen roll.

Idag är det julafton.

Hann med en fotbollsnotering under helgen – hemmaförlust för Norrköping. Jag är väl inte överdrivet förvånad.

Passerade även en TV på väg till frukostbuffén på färjan tidigt på lördagsmorgonen. Fick se Pittsburgh jubla efter seger i Stanley Cup-finalen. Inte vad jag hoppats på, men vad jag var rädd för.

Nu ska blicken riktas mot TV:n och fotbollen. Ett ”sista minuten”-tips är kanske på sin plats. Uddamålsseger för Sverige.

Säg 2-1.