Emanuel Winblad - logotyp

Arkiv för kategori ‘Sport’

Mattpiskan Robin – ny storsäljare?

lördag, 5 juni, 2010

R-O-B-I-N. Söderling såklart. Tack för underhållningen igår eftermiddag! Och imorgon väntas mer spänning.

Om jag nu inte är på väg till IKEA då. Chefen vill dit.

Blir att smuggla med sig handsfree till telefonen och lyssna på Radiosporten. Antar att det är Mats Strandberg som sköter tugget.

Söderlings chanser då? Jadu, det lär ju inte bli någon promenadseger i alla fall. Men chansen finns, helt klart. Det gör den ju alltid. Den stora frågan är snarare hur många minuter matchen förlängs efter de extra sekunder Rafael Nadal tar på sig inför många av serverna.

Undrar när IKEA börjar med produkter uppkallade efter idrottsprofiler?

Strandtennispaketet Söderling? Mattpiskan Robin? Jo, det låter det.


Tennisdags på fredagseftermiddagen

fredag, 4 juni, 2010

Nu börjar uppladdningen inför eftermiddagens drabbning. Robin Söderling mot Tomas Berdych. Semifinal i Franska Öppna.

Det kommer bli jämnt och spännande.

Har under förmiddagen även slängt ett getöga på medeldistansen i orienterings-EM. Riktigt kul med EM-brons till Lena Eliasson. Desto mer snöpligt för Karolina A Höjsgaard som skadade sig illa inledningen av loppet.

Nej, nu är det tennisdags. Förhoppningsvis finns ett par reflektioner på lager efter matchen.


Long time, no bloginlägg

onsdag, 2 juni, 2010

Nu var det fruktansvärt länge sedan ett inlägg här. Har haft mycket att fixa med. Men nu är jag ihoppackad, flyttad, halvt uppackad och med i matchen igen.

Men har väl inget sådär speciellt att skriva just nu.

Bjuder på en bild på IFK Norrköpings Armin Tankovic istället. Precis efter att han nickat in 1-0 mot Syrianska i lördags.

100529-ArminTankovic


En segdragen ”flunsa”

måndag, 8 februari, 2010

Viktig seger? Det var bara förnamnet. Att få gå till OS-vila med en positiv trend i gruppen måste vara guld värt för Frölunda.

Om inte guld, så kanske åtminstone en slutspelsplats.

Fascinerande med riksmedias insjuknande i en synnerligen segdragen influensa. En variant av sjukdomen som i första hand yttrar sig genom ett tydligt symtom:

Foppafeber

Nog för att IOK kallar alla världens länder till olympiska lekar snart och att han är en av Svea Rikes ädlaste isriddare genom tiderna – men att djupgående analysera hans insats i varenda elitseriematch. Det känns lite överdrivet.

Oj, vad jag kommer få äta upp det där när Peter Forsberg åker med till Vancouver, gör en magnifikt magisk matchserie, finalen går till straffar och vi får se en Lillehammer i repris.

Eller så vaknar jag ur min dröm innan dess.

Men på något sätt önskar jag ändå att John Blund och jag förblir kompisar ett tag till. Åtminstone OS-turneringen ut.


En sportnörds bekännelser II

måndag, 8 februari, 2010

Klockan tickar obönhörligt på. Har precis passerat tre. Inte på eftermiddagen utan på morgonen. Mitt i natten helt enkelt.

Vad är det som gör att man är villig att ställa om dygnet såhär?

Nej, det är inte en hårt pressad deadline. Det är den tunga bördan som stavas S-P-O-R-T.

Super Bowl i det här fallet.

Utan tvekan en idrottsupplevelse som inte får missas. Det är ju bara en gång om året man behöver vända på dygnet på det här sättet. Bara en gång var 365:e dag man behöver vara i någon slags halvdvala efter att ha slösat bort en god natts sömn på att titta på sport. Inte en endaste dag mer.

Vad sa du? OS i Vancouver snart?

Men det är ju klart man måste följa också.

Vinter-OS är ju bara vart fjärde år.


En smakfull trerätters kvotering, någon?

lördag, 23 januari, 2010

Ytterligare en vecka till ända. Veckan som inleddes med en medioker idrottsgala avslutades med en dito film.

Blade 2 var ingen höjdare.

Några ljuspunkter fanns det dock. Det klassiska citatet – ”Keep your friends close, keep your enemies closer” – lyckas nästan lyfta hela filmen.

Lite samma sak med idrottsgalan.

Imitationen av Lars Lagerbäck var riktigt underhållande. Träffsäker och finurlig.
Ugglas framträdande däremot var ingen toppnotering.

Det sorgliga är väl att många i min generation inte förstår att det inte ens var Magnus Uggla som satt på sin kammare och skrev ihop låten i måndags eftermiddag.

Utan att den bara var en cover på en betydligt äldre förlaga.

Veckans bottennotering får ändå torsdagens Debatt i SVT räknas som. Huvudämnet för kvällen var att P3:s Guldgala hade varit ”grabbarnas fest”. För få kvinnliga artister vann några utmärkelser.

Visst är det hemskt? Vi borde börja kvotera ut såväl musikpriser och lottovinster som styrelsestolar och fallskärmar. Eller?

Jag är absolut inte någon motståndare till jämställdhet. Tvärt om. Däremot är jag en motståndare till vissa av de medel som många förespråkar för att uppnå jämställdhet. Kvotering är en av de metoderna.

I min mening finns det bara ett förhållningssätt som gör det möjligt att uppnå jämställdhet. I grunden är det ganska enkelt:

(Be)döm varje person utifrån dess kvaliteter, erfarenheter och kvalifikationer. Fäst ingen som helst vikt vid om det är en homo sapiens av hon- eller hankön.

”Men män har väl vissa egenskaper som kvinnor saknar, och vice versa” påstår många.

Kanske till viss del. Men det finns säkert många män som saknar de typiskt ”manliga” egenskaperna – och många kvinnor som saknar de ”kvinnliga”.

Tittar man på individen som just en individ, så borde det inte vara något problem.

Självklart kommer det ta ett tag innan synsättet ger effekt i samhället. Det kommer fortsätta att finnas ”gubbar” och ”gummor” (läs ”äldre herrar” resp. ”äldre damer”) i en massa år framöver och sätta käppar i hjulen på ekipaget. Men till slut trillar alla någon gång ur vagnen. Sorgligt, men sant.

Men om vi ska fortsätta att göra någon skillnad på män och kvinnor (åt endera hållet), av den anledningen att de är just män och kvinnor, så kommer vi aldrig att uppnå någon jämställdhet.

Ungefär som att vi aldrig kommer kunna ta ner norrmännen på jorden, förrän vi faktiskt visar dem att vi är bättre på något.

Jämställdhet kanske?