Nu börjar uppladdningen inför eftermiddagens drabbning. Robin Söderling mot Tomas Berdych. Semifinal i Franska Öppna.
Det kommer bli jämnt och spännande.
Har under förmiddagen även slängt ett getöga på medeldistansen i orienterings-EM. Riktigt kul med EM-brons till Lena Eliasson. Desto mer snöpligt för Karolina A Höjsgaard som skadade sig illa inledningen av loppet.
Nej, nu är det tennisdags. Förhoppningsvis finns ett par reflektioner på lager efter matchen.
Det är bara att lyfta på hatten för Roger Federer. I finalen kunde inte ens ”skrällsvensken” Robin Söderling rubba den stabile schweizaren. Söderling föll i tre raka set, men gav sig inte utan kamp och tvingade Federer till tiebreak i andra set.
Federer var bättre. Inget snack om saken.
Robin Söderling har trots finalförlusten stått för en otrolig prestation när han tagit sig hela vägen till final. Och han verkade inte allt för missnöjd med ett silver.
Han skojade friskt och höll ett samlat och känslosamt tal efter finalmatchen.
Om Söderling hade en bubbelpool med bubblande känslor inom sig, då måste Roger Federer haft en gejser i magen. Tårarna rann och schweizaren var tydligt rörd över att äntligen få vinna Franska Öppna.
En stor idrottare och tennisspelare, utan tvekan.
Grattis Roger!
Tack Robin!
Mitt i silveryran får vi inte glömma bort svensk tennis framtid. En framtid som gång på gång förklarats död har nu fått ny livskraft, åtminstone för stunden. Strax innan Robin Söderling och Roger Federer drabbade samman bärgade 16-årige Daniel Berta guldet i juniorklassen.
Framtiden för svensk tennis börjar kanske ljusna. Kan inte annat än hoppas.
Jag ville inte tänka på det. Nu är det ett faktum. Zlatan blev ingen spjutspets framåt, utan någon slags släpande central mittfältare. Det blev inte som jag hoppats.
Lagmaskineriet skar ihop rejält.
Sveriges möjligheter att ta sig till VM har minskat betänkligt. Att Portugal lyckades peta in avgörande 2-1 mot Albanien i sista tilläggsminuten gör inte det hela enklare.
Alla idrottare är nedstämda efter en förlust. När Henrik Larsson precis efter matchslut dessutom får beskedet att en anhörig avlidit, då får man distans till det hela.
Fotboll är bara en lek, ett spel, en sport. Inte på allvar. Som all annan idrott.
Som Micke Nilsson – som av misstag spelade fram till danskarnas mål – sa till Sportbladet; ”Henke har det betydligt tyngre än vad jag har det. Det här sätter perspektiv på saker och ting.”
Jag var i övrigt riktigt imponerad av Viktor Elm. Och Rasmus Elm. Med facit i hand kan jag inte låta bli att tänka tanken – tänk om Viktor Elm fått starta istället för Daniel Andersson. Kanske lite sämre för balansen i laget, men åtminstone en mycket spännande tanke. Återstår att se hur startelvan ser ut mot Malta på onsdag.
Av produktionsbolagets insats är jag inte lika imponerad.
Alla som såg matchen vet vad jag menar. Illa!
Vet inte vad man ska säga. Eller vad man ska tro. Ett dopningsfall inom dansk fotboll är på väg att avslöjas. Mer detaljer kommer under morgondagen, uppger Aftonbladet.
Jag vet åtminstone att alla former av dopning är fel.
Härom dagen råkade jag knäppa förbi Oprah Winfrey Show där Marion Jones medverkade. Jag kom in i programmet precis när Jones satt i tårar när hon pratade om hur jobbigt det skulle bli att om några år förklara allt för sina barn.
Jag kunde inte riktigt känna med henne.
Samtidigt var det starkt av henne att konstatera det uppenbara – ”jag gjorde ett aktivt val och hade bara mig själv att skylla”.
Det är inte en ursäkt, men åtminstone bättre än att skylla ifrån sig.
Robin Söderling mot Rafael Nadal. Inte ens den största av optimister vågade väl satsa någon större summa på den förstnämnde.
Aftonbladets rubriksättare överdriver inte – det var en superskräll att svenske Söderling slog ut världsettan Nadal.
Förutom Söderling och tennis handlar mycket just nu om Zlatan och fotboll. Ibrahimovic får finna sig i att hamna lite i skymundan, trots att hans bedrift – skytteligaseger i italienska serie A – också är stor.
Men på något sätt inte lika oväntad.
Det är liksom svårt att se Zlatan som en förlorare. Jag tror att det är en av hans största styrkor – han vägrar, eller snarare kan inte, se sig själv som en förlorare.
Det är det som kännetecknar stora idrottskvinnor och -män. De vill alltid vara bäst – och alltid bli bättre.
Självklart har Zlatan en otrolig talang, men man kommer inte till en italiensk mästarklubb enbart genom att ha talang. Man kommer inte heller dit bara genom att ha en duktig agent. Det krävs målmedvetenhet och hård träning.
Inte för att jag har varit där, men ja, ni förstår poängen.
Det blir extra tydligt med Zlatan, som tidigare inte varit någon direkt målspruta i Inter, men under den gångna säsongen gjort betydlig fler mål än tidigare. Inte bara snygga mål, utan även skitmål.
Mål är alltid mål.
Har aldrig tillhört de som hyllat ”Ibra” och höjt honom till skyarna. Kanske för att jag har svårt att se en så tydlig individualist i exempelvis den svenska kollektiva landslagsmaskinen. Men jag imponeras av honom och det faktum att han verkar ha utvecklats mycket – både när det gäller spelet och när det kommer till lagarbete.
Jag köpte dagens Sportbladet bara för intervjun med Zlatan. Som omslaget utlovade var det en ”tung” intervju. Jag brukar dock inte fastna för intervjuer som bara bygger på ”fråga-svar” och inte skildrar miljöer, känslor eller berättar en bakgrundshistoria.
Presentation överflödig när det kommer till Zlatan. Jovisst – Zlatan är Zlatan – men lite text utöver alla pratminus hade höjt en bra intervju ytterligare.
Förutom Söderling och tennis, Zlatan och fotboll har dagen handlat mycket om Signaler och System.
Vad var roligast? Uppenbart? Minst sagt.
Nu lägger ”Henke” klubban på hyllan. Många ute i stugorna jublar säkert, för nu har han ju tagit ”ett beslut som kan öppna för mer fotboll”.
Jag sällar mig till skaran som istället rycker på axlarna.
Jag bryr mig faktiskt inte det minsta om Henrik Larsson sparkar, slår, pumpar eller studsar fot-, innebandy- eller någon annan sorts boll. Han får för den delen gärna hålla på med jonglering, dart eller bågskytte om han så önskar.
Att själv få välja sina fritidsintressen. Är inte det en mänsklig rättighet, så vet jag inte vad.
Visserligen har ”Henke” spelat proffsfotboll en lång tid, men just nu står han inte under något kontrakt. Ett nytt avtal med Helsingborg kan vara på gång, men just nu är han en ”fri man”.
Men tro inte att jag inte skulle vilja se honom i blågult. Det har jag absolut inget emot.
Det är klart att han är en resurs för det svenska landslaget och att det skulle betyda mycket att ha med honom i VM-kvalet. Han har både ett lass med erfarenhet, vars volym är tillräcklig för att kunna få Vättern att svämma över och förvandla Vadstena och Motala till en svensk motsvarighet till Venedig, och en stor portion med högkvalitativ speluppfattning.
Men har han inte lust att spela fotboll, så kan ingen tvinga honom.
Likaså, har han lust att göra något annat, så kan ingen tvinga honom att avstå.
Frilansjournalist och student.
Bevakar mestadels sport i både text och bilder samt agerar även speaker på diverse idrottsevenemang. Studerar samtidigt till civilingenjör i medieteknik vid Linköpings Universitet.