Ingemar ”Ingo” Johansson finns inte längre bland oss. Det är sannerligen en svensk, och internationell, idrottslegendar som gått ur tiden. Med andra ord är det helt och hållet rättfärdigat att han toppar nyhetsbevakningen hos alla riksmedier.

SR, SVT, Aftonbladet, Expressen, DN. Listan kan göras oändligt lång.

Medieuppmärksamheten är kanske ett dåligt mått på popularitet och storhet, men det ger åtminstone en fingervisning om hur uppskattad och beundransvärd ”Ingo” var i det svenska folkhemmet. Han var stor. Otroligt stor.

Att sträcka sig så långt som att säga att han var störst, det vill jag inte göra.

Det finns många andra svenska idrottare genom tiderna som har stått för makalösa prestationer och starka insatser. I 84 år har Svenska Dagbladets bragdguld delats ut. Inte en enda gång har Ingemar Johansson tilldelats det. En enskild idrottare kan erhålla medaljen högst två gånger.

Det har Anja Pärson, Björn Borg och Ingemar Stenmark fått.

Oavsett vem som var störst, var Ingemark Johanssons prestation fantastisk. Frågan är om när, om ens någonsin, vi kommer få en svensk tungviktsvärldsmästare i boxning igen. För att inte tala upp upprättelsen han fick när han, 30 år för sent, tilldelades sitt silver från OS 52 i Helsingfors.

En legendar har gått ur tiden. Ingemar ”Ingo” Johansson finns inte längre bland oss. Vila i frid, Ingemar.