Fyra timmar upp, tre timmar ner. Jag och Oscar tog oss en tur norrut till Sandviken fredag till lördag. Vi hann ändå med en hel del på de dryga 24 timmar vi befann oss inom Gästriklands gränser.

Hann bland annat med att se Sverige spela mållöst mot Albaninen. Just det, mållöst. Precis så kände jag mig efteråt – mållös.

Direkt efter hemkomsten till Norrköping blev det några timmars sömn innan det bar av igen i den arla söndagsmorgonen. Den här gången till Åtvidaberg och Östergötlands orienterings-DM över långdistans. Jag var speaker och Oscar tog brons i H20-klassen.

Fyra klubbkompisar från Linköpings OK fanns på startlinjen i den klassen, H20. Förutom Oscar var det Anton, Johan och Mikael. De två förstnämnda blev etta och fyra. Mikael stämplade fel. Hans kommentar efteråt; ”Det var kanske lika bra, jag ‘fuskade’ ju när jag frågade en konkurrent om var jag var”.

Men det gjorde du ju inte alls Micke! Inte om man ser till vad Stockholms Orienteringsförbunds regelansvarige konstaterade efter en tävling nyligen.

I reglerna står det att tävlande inte får ”försöka skaffa sig otillåten fördel”. Uppenbarligen är det inget försök att ”skaffa sig otillåten fördel att försöka få någon annan att berätta var du befinner dig. Jag tänker inte säga emot, även om jag tycker det är märkligt. ”So says the man wearing the stripes”, som man säger i NHL-hockeyn – man får helt enkelt acceptera juryns tolkningar på en orienteringstävling, oavsett om de ikläder sig randiga kläder eller inte.
Skönt att åtminstone en idrott med luddigare reglemente har uppmärksammats den senaste tiden – brottningen.

Och där tyckte väl hela svenska folket att domaren gjorde rätt när Abrahamian dömdes bort. Eller?