Norrköpingspubliken måste vara en av de mer kräsna i Sverige.
Eller är det likadant överallt?

Publiksiffrorna sviker och spelarna har förtvivlat svårt att göra mål. Jag kan inte tänka mig att det blir lättare att prestera i ett lag som allt färre verkar bry sig om.

Jag förstår mycket väl om man blir besviken när favoritlaget inte spelar så bra som man vill eller hoppats. Däremot kan jag aldrig förstå de delar av hemmapubliken som buar ut någon av de egna spelarna när de gör misstag.

Vore jag knattespelare någonstans i Norrköping idag, skulle jag aldrig ha som delmål att representera ”Pekings” A-lag. Av ren rädsla för att utpekas som en förlorare – av de egna supportrarna.

Jag har pratat med de flesta av spelarna i dagens IFK Norrköping vid något tillfälle. Inte helt oväntat har det oftast varit efter nederlag eller motgångar, sannolikheten för det är ju ganska stor. De yngre spelarna har då varit väldigt besvikna medan de äldre bitit ihop, men under ytan varit tydligt missnöjda med sin egen insats.

Kanske inte alla, men de flesta spelarna, bryr sig faktiskt om hur det går för laget.

Det borde egentligen vara ganska självklart att så är fallet. Varje spelares möjligheter till utlandskontrakt, ära och berömmelse är ju både direkt och indirekt kopplade till klubbens framgångar.
Ingen idrottare tycker om att förlora.

Ibland när jag sitter på Idrottsparkens pressläktare känns det som att stora delar av publiken tror det omvända – att de flesta struntar blankt i hur det går för ”Peking”.

Jag förstår om Norrköpingspubliken, åtminstone de lite äldre delarna, är vana vid att Norrköping finns med i svensk fotbolls finrum. Att man är med och slåss om SM-guld eller åtminstone spelar i Allsvenskan.

Men det gör man inte nu.

Visst, med det lag IFK Norrköping mönstrar i årets Superetta borde man kunna vinna varje match. Ett avancemang borde inte på något sätt vara en omöjlighet. Men det självklara är inte alltid självklart.

Det har utan tvekan bildats en form av mental spärr inom laget, samtidigt som den verkliga spetskompetensen avseende målskytte saknas.

Norrköpingsspelarna får det inte lättare när den tidigare trogna publiken sviker och inte dyker upp för att stötta laget. Självklart vill man som åskådare, eller ”fotbollskonsument”, se många mål och det egna laget prestera på topp – match efter match.

Intresset för favoritlaget ska väl inte enbart vara beroende av dess framgångar?

Fyra faktum. Ett ska bort. Uppenbart? Jovars.

Imponerades stundtals av TV4:s produktion från Stockholm Marathon. Bra blandning av löparbilder, reportage och analyser.

Imponerades också av Pontus Wernbloom och Blåvitts uppvisning igår. Nåja, 1-0-målet var inte jättevackert, men det var smart och kvicktänkt.

Idag är det en solig söndag, sista etappen av Girot, derby i superettan och pluggande av ”Signaler och System”.

En ska bort den här gången också. Någon vild gissning?

Gav 100 kronor för att med hjälp av webb-TV kunna följa Häcken – IFK Göteborg i förrgår. 100 kronor i sjön – åtminstone om sympatierna ligger hos de blåvita.

Tillbaka till den där högerfoten. Den gör ont ibland när jag går och ännu mer ont när jag försöker springa. På något sätt är det fortfarande sviter efter min vurpa, i bästa Bambistil, på blankisig väg under ett träningspass utanför Åtvidaberg i slutet av februari.

Tillräckligt ont för att inte kunna springa Tiomila utan att riskera en försämring.

Får istället ladda om totalt. 13 km nattorientering i fin Skånsk blandskog (bland annat bokskog, precis om hemma på Torreby utanför Munkedal!) får jag inrikta mig på (minst) 13 timmars ihärdig bevakning av tävlingen.

Jag hoppas mina 60 kronor investerade i webb-TV-biljett till Tiomila är ett bättre köp än onsdagens fotbollsmatch.

Nyss upptäckte jag också att samlingssajten för orienteringsnyheter, World of O, har en liveblogg under hela Tiomiladygnet. Ska försöka hänga med i snacket där också, parallellt med webb-TV:n. Uppskattat initiativ!

Vi halta och lytta kommer sannerligen inte sitta sysslolösa.

Ska även försöka mig på ett par analyser här på bloggen under tävlingens gång. Tyvärr kommer bloggen ligga nere från fredag 23:30 och några timmar framåt. Serverunderhåll är planerat från webbhotellets sida.

Men lagom till damstafetten hoppas jag vara tillbaka på banan igen. Vi hörs!

Jag sällar mig till skaran som istället rycker på axlarna.

Jag bryr mig faktiskt inte det minsta om Henrik Larsson sparkar, slår, pumpar eller studsar fot-, innebandy- eller någon annan sorts boll. Han får för den delen gärna hålla på med jonglering, dart eller bågskytte om han så önskar.

Att själv få välja sina fritidsintressen. Är inte det en mänsklig rättighet, så vet jag inte vad.

Visserligen har ”Henke” spelat proffsfotboll en lång tid, men just nu står han inte under något kontrakt. Ett nytt avtal med Helsingborg kan vara på gång, men just nu är han en ”fri man”.

Men tro inte att jag inte skulle vilja se honom i blågult. Det har jag absolut inget emot.

Det är klart att han är en resurs för det svenska landslaget och att det skulle betyda mycket att ha med honom i VM-kvalet. Han har både ett lass med erfarenhet, vars volym är tillräcklig för att kunna få Vättern att svämma över och förvandla Vadstena och Motala till en svensk motsvarighet till Venedig, och en stor portion med högkvalitativ speluppfattning.

Men har han inte lust att spela fotboll, så kan ingen tvinga honom.
Likaså, har han lust att göra något annat, så kan ingen tvinga honom att avstå.

Ronaldo verkar också krypa fram. Inte går det fort i alla fall.

Svenska mästarinnorna Umeå IK har givit upp hoppet om att knyta Marta till sig även nästa säsong. Trist för Umeå, men kanske mest för damallsvenskan som blir en underhållare fattigare. Eller blir effekten kanske den omvända – att fler får utrymme att kliva fram i rampljuset när en ligans fixstjärna försvinner?

Sudden gör comeback inatt. Det blir intressant att se hur det går. Flipp eller flopp? Åtminstone det sistnämnda är han ju van vid från pokerborden – ”the flop” alltså.

Lundh tror att Henke lägger av. Laul skriver att ”man vet aldrig med Henke”. Jag håller med den sistnämnde. Om det finns någon som man inte kan läsa och förutspå, så är det Henrik Larsson.

Hur många kunde för ett år sedan gissa att han skulle spela innebandy i Superligan, till exempel.

Jag tycker det är kul att norska ligans skyttekung Daniel Nannskog får vara med på blågults USA-turné. Det förtjänar han. Strunta i åldern – han levererar ju uppenbarligen. Någon fast landslagsplats för Nannskog? Nja, fortsätter han som under senaste säsongen i Norge så förtjänar han det.

Men jag tror inte Larsa L är på det humöret. Det bara känns inte så. Men som med Henke – man vet aldrig.

Jag tror det var TV-sportens Jonas Karlsson som i höstas sa i en krönika att i golf inte var som många andra idrotter och att inom golfen är man inte rädda för att stoltsera med de pengar man tjänat in. Karlsson fick det att låta som något bra. Jag tycker mest det låter osunt – att utöva idrotten bara för att dra in storkovan och stoltsera överst i penningligan.

En miljard – dollar. För att med hög precision slå på en boll med en klubba och få ner bollen i ett hål genom att använda färre slag än mottävlarna.

Vad tjänar exempelvis en sjuksköterska? Eller en lärare, en polis eller en brandman?

Bra mycket mindre. För att göra ett jobb som tillför verklig samhällsnytta. Ibland är det nästan så att jag förstår de som tycker att idrott är löjligt, tramsigt och fullkomligt onödigt.

Alltid skönt att rensa bort den skit man samlar på sig över tiden.

I samband med nedpackningen av alla grejer fylldes en och en halv stor sopsäck med papper och annat som inte längre fyllde något syfte. Nu är de slängda och som så många gånger tidigare har jag lovat mig själv att sluta samla på mig all den där onödiga dödvikten.

Långt kvar till nästa tävlingslandskamp i fotboll. Kanske borde man ta tillfället i akt att rensa bort lite gammal skit där också.

”Henke” håller säkert ett tag till. Frågan är väl snarare om han vill. Och i vilken idrott han kommer kämpa för en landslagsplats. Fotboll eller innebandy. Eller äh, glöm det där om innebandyn. Det känns i stort sett omöjligt.

Men med Henrik Larsson är det ju sällan något som är just det. Omöjligt.

Det blir intressant att se var han spelar nästa säsong. Åtminstone Olympique Marseilles tränare verkar uppskatta Larssons spel.

Undrar om han varit och kollat på honom med klubba i hand och innebandyboll vid bladet också.

Jag får tacka högre makter för det underbara påhittet med reprisering av TV-program. Hann turligt nog med att se SVT:s OS-krönika förut. En trevlig tillbakablick mot Olympiska Spel som med svenskögon sett blev de sämsta i mannaminne.

Missförstå mig rätt. Jag gläds på inget sätt över svenskarnas misslyckanden. Men i OS finns så många glädjeämnen. Så många beundransvärda prestationer.

De hade dock inte med den där omtalade intervjun med Sanna Kallur. Den där TV-sportens Peter Jonsson ”pressade” henne efter det olyckliga fallet på den första häcken och hela den svenska folksjälen ”rasade mot SVT”. Däremot fanns en annan intervju med Kallur med i programmet.

Jag minns Peter Jonssons intervju, precis efter loppet som tog slut redan innan det började. Sanna Kallur var ledsen. Men jag tror inte det var på grund av frågorna hon fick. Det var inte på grund av intervjutekniken. Det var tillfället till eftertanke som fick tårarna att börja rinna.

Med andra ord en sån där berömd höna av en lika berömd fjäder. En höna som de flesta säkerligen redan glömt bort.

[uppdaterad 6 januari]

Han är också trasig.

Patrik ”Putte Tegelsten” Ingelsten får ta plats och täcka upp på bänken. För att han ska få beträda gräsmattan iklädd den blågula tröjan krävs det nog att ytterligare ett par av anfallarna trillar i delar under återstoden av arbetsveckan eller trampar snett under matchens tidigare delar.

Eller så gör Lagerbäck som han brukar göra titt som tätt – något helt oväntat.

Blir det 4-4-2 kanske det blir Elmander på topp med Zlatan ändå. Möjligheten finns helt klart för att 4-4-2 ganska snart övergår till ett 4-4-1-1, med Elmander steget bakom Zlatan. Ytterligare ett alternativ är 4-5-1.

Med Svensson hel hade 4-5-1 känts ganska självklart. Nu känns det mer som ett klassiskt ”nja, mjo, kanske”.

Klart som destillerat korvspad att det inte känns något vidare att lämna en landslagssamling inför en toppmatch i ett VM-kval skadad. Ibland handlar nyhetsbevakning om att berätta det självklara.

Tegelsten på topp kanske inte är så illa ändå. Skulle vara ett spännande experiment.
Sedan om det är rätt att experimentera i en VM-kvalmatch låter jag vara osagt.

Han var trött på frågorna om Malmö FF:s kräftgång när vi snackade efter deras möte med Norrköping. Kanske var det mest frustration över att han, som kapten, inte hade något bra svar på dem. Lite mer munter tordes han väl vara efter sina två mål mot Örebro och MFF-segern där.

Åtminstone tillräckligt munter för att tala ut om den jobbiga tiden som ifrågasatt i landslaget.
Jag gillar inte alltid Daniel Andersson. Ibland är han bra, ibland dålig. Men det är väl så de flesta fungerar.

Mot Portugal tycker jag att han borde få starta. När morgondagen är till ända kanske inte Lagerbäck behöver fundera på det ens. Då har han kanske inte så mycket att välja på om skadetrenden fortsätter…

Men som bekant är ju trender till för att brytas. Fråga MFF och Daniel Andersson.

”Vi tar med oss tredje perioden”, sa Ulf Dahlén till PPV efter matchen.
Jo tack, den har vi hört förut. Fråga radarparet Jingblad/Cratz.

Tänk om allsvenskan också haft femtielva omgångar. Då hade ”Peking” kanske kunnat hänga kvar.

Om inte annat hade man haft många bra perioder att ta med sig till superettan.

Oturlig tablåkrock den här kvällen också. Hockey samtidigt som Uefacupen. Lyckligtvis kom Viktor Elms matchvinnande 0-1-mål mot Feyenoord i pausen inför tredje perioden mellan Södertälje och Frölunda.

Under den pausen hann jag även se Tegelsten bränna ett friläge. Tur att Elm satte dit den till slut.

Och Viktor Elms känga till Feyenoord sedan. Eller var den till Hammarby?

”De (Feyenoord) kändes lite som Hammarby, de rullade och rullade och kom egentligen ingenvart”, sa Viktor Elm till Sportbladet.

Som allsvensk serieledare och matchvinnare i Uefacupen har man väl rätt att sticka ut hakan litegrann.

17:19 – E: ”Jahaja 0-2 redan =P”

17:21 – E: ”Haha what! Är de inga spelare på planen i Norrköping eller.”

17:22 – T: ”Peking glömt gå ut på plan?…”

Tro det eller ej, men de var faktiskt på plats. Hela bunten.

”Jag kan tänka mig en nordisk liga med kanske 16 lag. Naturligtvis handlar det då om en ren proffsliga med heltidsanställda spelare, det är ett grundkrav. Sen kan vi kanske ha inhemska cuper”, säger Linköpings ordförande Christer Mård till Sportbladet.

Dock säger han det inte som egenskap av ordförande i LHC, utan som dito i LFC. Han innehar ju positionen som ordförande i båda syskonföreningarna.

Damfotbollsklubbens ordförande önskar sig en damliga i fotboll inom Norden, alltså. Han har en poäng – det skulle kunna innebära ett lyft för damfotbollen. Men det är inte på något sätt självklart.

Om några år, kanske. Omgående, nej.

Damallsvenskan är idag, trots den stora skillnaden mellan de bästa och sämsta lagen, fortfarande bredare än både den danska och norska motsvarigheten.

Just Linköping, LFC, spelar hemmamatch i kväll mot Djurgården. Det blir en viktig match för LFC mot det lag som för någon vecka sedan kryssade mot den andra guldkandidaten Umeå IK. Jag tror ändå Linköping vinner i kväll.

Och jag tippar att en av målskyttarna heter Kosovare Asllani.

Hockeygrabbarna i Linköpings Hockey Club premiärspelar i elitserien på torsdag. Modo står för motståndet. Redan i kväll drar serien igång i och med möte mellan regerande mästarna HV 71 och utmanarna Frölunda Indians.

Krock med damallsvenskan, men det är smällar man får ta. Får bli en del ”zappande”, inte mer med det.

Två svenskar, Daniel Nannskog och Johan Andersson, stod tillsammans för Stabaeks samtliga sex mål när man storslog Strömsgodset (6-0). Fyra respektive två mål var. Inte konstigt att Nannskog inte fick flytta.

Även Groningens båda mål mot Utrechts gjordes av svenskar. Först Granqvists slalomtur – vilken uppvisning! – och sedan nickmål av Marcus Berg.

Sportbladet har lanserat en ny blogg – Europa Calling. Simon Bank, Erik Niva och Jennifer Wegerup ska hålla kanonkoll och ge ny vinklingar på den internationella toppfotbollen. Intressant inlägg från Niva idag om fotbollssånger.

Men var är Tom Hark?