Det talas om pojken med guldbyxor, Herreys sjöng om gyllene skor och på fotbollsgalan delas guldbollen ut. 2002 och 2006 var det Fredrik Ljungberg som tog hem utmärkelsen, men till skillnad från den gamle kommunisten Josef Stalin, vars självvalda efternamn betyder just ”man av stål”, är ”Freddie” snarare av betydligt skörare material.

Att säga att Ljungberg är ”mannen med glaskroppen”, vore orättvist. Han har varit skadedrabbad, men när han väl är hel är han otroligt viktig, inte minst för det svenska landslaget. En finare form av glas, helt enkelt. Kristallkropp med andra ord.

Det kanske är lite oroväckande att Fredrik Ljungberg fortfarande känner av sviter efter revbensskadan, men i det här fallet känns det mest som att han väljer att ta det säkra före det osäkra. Självklart vill inte lagkaptenen för ett svenskt landslag komma till mästerskapet skadad och inte kunna spela en enda match.

Det är viktigt att så många som möjligt ur EM-truppen är med och spelar träningsmatcherna, men det är ännu viktigare att vår lagkapten är hel när själva mästerskapet drar igång. Jag ser hellre landslaget EM-repa mot Slovenien utan Ljungberg, än EM-gruppspela mot Grekland, Spanien och Ryssland utan ”Freddie”.

Vem vet, kanske kan någon av ”nykomlingarna” i landslaget få sitt verkliga genombrott i blågult och över en natt förvandlas från en kolbit till ”en man av diamant”. Jag har ett par idéer om vilka, men det tar vi när EM-febern verkligen slår till.