Jag var på fotboll igår. IFK Norrköping tog emot Örgryte IS. 1-1 blev det. Killen med tuppkammen, Petru Racu, missade en straff med bara några minuter kvar. Han var missnöjd efteråt. Det kan jag förstå.

Idag är det speedway. Indianerna gästar Vargarna. Verkar bli fint väder. Men man vet aldrig. Kanske lika bra att packa ner regnskydden till kamerorna, så att vi blir garanterade uppehåll. Har hört att det funkar så.

Utan tvekan mest komiskt var det när Bilen passerade anstalten samtidigt som det förkunnades:

Sitt inte inne, gå på fotboll i morgon istället!

Men har väl inget sådär speciellt att skriva just nu.

Bjuder på en bild på IFK Norrköpings Armin Tankovic istället. Precis efter att han nickat in 1-0 mot Syrianska i lördags.

Först en återsändning av den halvtimmeslånga skildringen av ”Plex” Petersson – och sedan dimper ett extra tjock jubileumsnummer av Offside ner i brevlådan.

Det må vara mitten av januari, men det spelar ingen roll.

Idag är det julafton.

Jag klagar absolut inte över det.

Sverige ser stabilt ut, men det ska inte förglömmas att Vitryssland gjorde första målet likt en blixt från klar himmel.

Snart andra halvlek. Mums.

Hann med en fotbollsnotering under helgen – hemmaförlust för Norrköping. Jag är väl inte överdrivet förvånad.

Passerade även en TV på väg till frukostbuffén på färjan tidigt på lördagsmorgonen. Fick se Pittsburgh jubla efter seger i Stanley Cup-finalen. Inte vad jag hoppats på, men vad jag var rädd för.

Nu ska blicken riktas mot TV:n och fotbollen. Ett ”sista minuten”-tips är kanske på sin plats. Uddamålsseger för Sverige.

Säg 2-1.

Tio minuter innan matchslut kunde dock Ljungskile kvittera och vara med och dela på poängen.

På något sätt känns det igen.

Jag hann för ett ögonblick tänka att ”nu kom den där vändningen som Bergort pratat om”. Men så var alltså inte fallet.

Kanske inleds den på lördag, i hemmamötet med Landskrona istället. Den som lever får se. Jag kommer leva, men inte kunna se matchen.

Till helgen ska jag nämligen till Finland och Jukolastafetten i orientering.

Lagmaskineriet skar ihop rejält.

Sveriges möjligheter att ta sig till VM har minskat betänkligt. Att Portugal lyckades peta in avgörande 2-1 mot Albanien i sista tilläggsminuten gör inte det hela enklare.

Alla idrottare är nedstämda efter en förlust. När Henrik Larsson precis efter matchslut dessutom får beskedet att en anhörig avlidit, då får man distans till det hela.

Fotboll är bara en lek, ett spel, en sport. Inte på allvar. Som all annan idrott.

Som Micke Nilsson – som av misstag spelade fram till danskarnas mål – sa till Sportbladet; ”Henke har det betydligt tyngre än vad jag har det. Det här sätter perspektiv på saker och ting.”

Jag var i övrigt riktigt imponerad av Viktor Elm. Och Rasmus Elm. Med facit i hand kan jag inte låta bli att tänka tanken – tänk om Viktor Elm fått starta istället för Daniel Andersson. Kanske lite sämre för balansen i laget, men åtminstone en mycket spännande tanke. Återstår att se hur startelvan ser ut mot Malta på onsdag.

Av produktionsbolagets insats är jag inte lika imponerad.
Alla som såg matchen vet vad jag menar. Illa!

Daniel Andersson istället för Anders Svensson. Tror nog det är ett fullgott alternativ när Svensson har skadekänningar.

Att Zlatan startar på topp med Henke är inte heller någon högoddsare. Lite av nyckeln för svenska framgångar under kvällen är hur väl Zlatan kommer in i matchen.

Får han några bra bollar att jobba på och får känna att han har ett lag bakom sig, så kan det här bli en rolig blågul kväll.

Om han däremot blir lämnad ensam på topp, tvingas jobba hemåt för långt i banan och ta ett större ansvar på mittfältet, då riskerar han att liksom en svårstartad motor surna rejält.

Zlatan är en fruktansvärt bra offensiv spelare. Han är inte dålig om han tvingas ta ett kliv bakåt i banan, men det är inte den rollen som gör Zlatan rättvisa.

Det är inte i den rollen han vunnit serie A:s skytteliga.

Sverige har ett bättre lag än Danmark. Mer eller mindre på alla positioner är svenskarna överlägsna danskarna. Men det logiska är inte alltid logiskt. I en VM-kvalmatch mot Danmark kan vad som helst hända. Fråga Portugal.

Om det svenska lagmaskineriet snurrar på bra blir det fest i kväll.
Om det, mot förmodan, skulle surna… Nej, usch, jag vill inte ens tänka på det.

Damjuniorklassen: 1) Anna Forsberg, 2) Anna Segersson, 3) Kristin Löfgren. Alla tre från Sverige.

Och alla tre med kopplingar till Östergötland. Forsberg från Krokek norr om Norrköping, Segersson från Torpa precis på gränsen mellan Östergötland och Småland, samt Löfgren som pluggar här i ”Peking”.

På senaste Nordiska Mästerskapen, 2007 på Bornholm, hette segrarinnan i damjuniorklassen, just det, Anna Forsberg. Då var hon bara 17 år.

Idag visade Anna återigen att hon besitter förmågan att vara bäst när det gäller.

Jag imponeras också av Anna Segersson. Från att ha varit en mycket god löpare, men lite mer ojämn orienterare, har hon senaste året utvecklats något enormt. I höstas tog hon SM-guld över långdistans och visar i och med dagens andraplats att hon sannerligen blir att räkna med inför framtiden.

Herrjuniorklassen: 1) Gustav Bergman, 2) Anton Tynong, 3) Johan Runesson. Alla tre från Sverige.

Och på fjärdeplatsen, precis utanför pallen, svenske Albin Ridefelt. En mycket stark prestation av de svenska killarna. Fjolårets JVM-kung, Johan Runesson, visade att han kommer vara med och kriga i juniorvärldseliten i år också.

Men särskilt roligt för Gustav Bergman och Anton Tynong. Säkerligen ett viktigt kvitto för självförtroendet att ta medalj på ett mästerskap.

Säger som Karl Tiselius: Vilken nationaldag!

Sportlördagen är dock inte över på långa vägar. I kväll är det fotbollslandskamp. Det kan väl ingen ha missat?

Lite mer funderingar inför matchen kommer längre fram under eftermiddagen. Nu ska jag städa.

Jag ska göra som orienteringsjuniorerna – rent hus.