Lagmaskineriet skar ihop rejält.

Sveriges möjligheter att ta sig till VM har minskat betänkligt. Att Portugal lyckades peta in avgörande 2-1 mot Albanien i sista tilläggsminuten gör inte det hela enklare.

Alla idrottare är nedstämda efter en förlust. När Henrik Larsson precis efter matchslut dessutom får beskedet att en anhörig avlidit, då får man distans till det hela.

Fotboll är bara en lek, ett spel, en sport. Inte på allvar. Som all annan idrott.

Som Micke Nilsson – som av misstag spelade fram till danskarnas mål – sa till Sportbladet; ”Henke har det betydligt tyngre än vad jag har det. Det här sätter perspektiv på saker och ting.”

Jag var i övrigt riktigt imponerad av Viktor Elm. Och Rasmus Elm. Med facit i hand kan jag inte låta bli att tänka tanken – tänk om Viktor Elm fått starta istället för Daniel Andersson. Kanske lite sämre för balansen i laget, men åtminstone en mycket spännande tanke. Återstår att se hur startelvan ser ut mot Malta på onsdag.

Av produktionsbolagets insats är jag inte lika imponerad.
Alla som såg matchen vet vad jag menar. Illa!

Daniel Andersson istället för Anders Svensson. Tror nog det är ett fullgott alternativ när Svensson har skadekänningar.

Att Zlatan startar på topp med Henke är inte heller någon högoddsare. Lite av nyckeln för svenska framgångar under kvällen är hur väl Zlatan kommer in i matchen.

Får han några bra bollar att jobba på och får känna att han har ett lag bakom sig, så kan det här bli en rolig blågul kväll.

Om han däremot blir lämnad ensam på topp, tvingas jobba hemåt för långt i banan och ta ett större ansvar på mittfältet, då riskerar han att liksom en svårstartad motor surna rejält.

Zlatan är en fruktansvärt bra offensiv spelare. Han är inte dålig om han tvingas ta ett kliv bakåt i banan, men det är inte den rollen som gör Zlatan rättvisa.

Det är inte i den rollen han vunnit serie A:s skytteliga.

Sverige har ett bättre lag än Danmark. Mer eller mindre på alla positioner är svenskarna överlägsna danskarna. Men det logiska är inte alltid logiskt. I en VM-kvalmatch mot Danmark kan vad som helst hända. Fråga Portugal.

Om det svenska lagmaskineriet snurrar på bra blir det fest i kväll.
Om det, mot förmodan, skulle surna… Nej, usch, jag vill inte ens tänka på det.

Det syntes onekligen genom TV-bilderna hur fruktansvärt ont Jessica Lindell Vikarby måste fått i kraschen. Ett avslitet korsband är inget att leka med. På tal om skador.

Någon annan som är känd för att tveka är Henrik Larsson. Inte på grund av skador, utan kanske helt enkelt på grund av en motivation som stundtals tryter. Jag tvivlar inte på att han tycker om att spela fotboll, men han måste ju få prova på annat här i livet.

Fick en intressant gruppinbjudan på Facebook förut.

”Henrik Larsson MÅSTE börja med Curling nu, mot VINTER-OS 2014!!!!!” hette gruppen.

Tja, om han är sugen på det så. Kanske kan han få sällskap av Peter Forsberg vid en av kvastarna. Om foten håller.

Det skulle helt klart ge svensk curling en knuff framåt om ”Henke” och ”Foppa” ingår i ett OS-guldlag. Realistiskt? Inte det minsta.

Men ibland måste man få drömma sig bort.

Jag sällar mig till skaran som istället rycker på axlarna.

Jag bryr mig faktiskt inte det minsta om Henrik Larsson sparkar, slår, pumpar eller studsar fot-, innebandy- eller någon annan sorts boll. Han får för den delen gärna hålla på med jonglering, dart eller bågskytte om han så önskar.

Att själv få välja sina fritidsintressen. Är inte det en mänsklig rättighet, så vet jag inte vad.

Visserligen har ”Henke” spelat proffsfotboll en lång tid, men just nu står han inte under något kontrakt. Ett nytt avtal med Helsingborg kan vara på gång, men just nu är han en ”fri man”.

Men tro inte att jag inte skulle vilja se honom i blågult. Det har jag absolut inget emot.

Det är klart att han är en resurs för det svenska landslaget och att det skulle betyda mycket att ha med honom i VM-kvalet. Han har både ett lass med erfarenhet, vars volym är tillräcklig för att kunna få Vättern att svämma över och förvandla Vadstena och Motala till en svensk motsvarighet till Venedig, och en stor portion med högkvalitativ speluppfattning.

Men har han inte lust att spela fotboll, så kan ingen tvinga honom.
Likaså, har han lust att göra något annat, så kan ingen tvinga honom att avstå.

Ronaldo verkar också krypa fram. Inte går det fort i alla fall.

Svenska mästarinnorna Umeå IK har givit upp hoppet om att knyta Marta till sig även nästa säsong. Trist för Umeå, men kanske mest för damallsvenskan som blir en underhållare fattigare. Eller blir effekten kanske den omvända – att fler får utrymme att kliva fram i rampljuset när en ligans fixstjärna försvinner?

Sudden gör comeback inatt. Det blir intressant att se hur det går. Flipp eller flopp? Åtminstone det sistnämnda är han ju van vid från pokerborden – ”the flop” alltså.

Lundh tror att Henke lägger av. Laul skriver att ”man vet aldrig med Henke”. Jag håller med den sistnämnde. Om det finns någon som man inte kan läsa och förutspå, så är det Henrik Larsson.

Hur många kunde för ett år sedan gissa att han skulle spela innebandy i Superligan, till exempel.

Jag tycker det är kul att norska ligans skyttekung Daniel Nannskog får vara med på blågults USA-turné. Det förtjänar han. Strunta i åldern – han levererar ju uppenbarligen. Någon fast landslagsplats för Nannskog? Nja, fortsätter han som under senaste säsongen i Norge så förtjänar han det.

Men jag tror inte Larsa L är på det humöret. Det bara känns inte så. Men som med Henke – man vet aldrig.

Jag tror det var TV-sportens Jonas Karlsson som i höstas sa i en krönika att i golf inte var som många andra idrotter och att inom golfen är man inte rädda för att stoltsera med de pengar man tjänat in. Karlsson fick det att låta som något bra. Jag tycker mest det låter osunt – att utöva idrotten bara för att dra in storkovan och stoltsera överst i penningligan.

En miljard – dollar. För att med hög precision slå på en boll med en klubba och få ner bollen i ett hål genom att använda färre slag än mottävlarna.

Vad tjänar exempelvis en sjuksköterska? Eller en lärare, en polis eller en brandman?

Bra mycket mindre. För att göra ett jobb som tillför verklig samhällsnytta. Ibland är det nästan så att jag förstår de som tycker att idrott är löjligt, tramsigt och fullkomligt onödigt.

Alltid skönt att rensa bort den skit man samlar på sig över tiden.

I samband med nedpackningen av alla grejer fylldes en och en halv stor sopsäck med papper och annat som inte längre fyllde något syfte. Nu är de slängda och som så många gånger tidigare har jag lovat mig själv att sluta samla på mig all den där onödiga dödvikten.

Långt kvar till nästa tävlingslandskamp i fotboll. Kanske borde man ta tillfället i akt att rensa bort lite gammal skit där också.

”Henke” håller säkert ett tag till. Frågan är väl snarare om han vill. Och i vilken idrott han kommer kämpa för en landslagsplats. Fotboll eller innebandy. Eller äh, glöm det där om innebandyn. Det känns i stort sett omöjligt.

Men med Henrik Larsson är det ju sällan något som är just det. Omöjligt.

Det blir intressant att se var han spelar nästa säsong. Åtminstone Olympique Marseilles tränare verkar uppskatta Larssons spel.

Undrar om han varit och kollat på honom med klubba i hand och innebandyboll vid bladet också.

Jag får tacka högre makter för det underbara påhittet med reprisering av TV-program. Hann turligt nog med att se SVT:s OS-krönika förut. En trevlig tillbakablick mot Olympiska Spel som med svenskögon sett blev de sämsta i mannaminne.

Missförstå mig rätt. Jag gläds på inget sätt över svenskarnas misslyckanden. Men i OS finns så många glädjeämnen. Så många beundransvärda prestationer.

De hade dock inte med den där omtalade intervjun med Sanna Kallur. Den där TV-sportens Peter Jonsson ”pressade” henne efter det olyckliga fallet på den första häcken och hela den svenska folksjälen ”rasade mot SVT”. Däremot fanns en annan intervju med Kallur med i programmet.

Jag minns Peter Jonssons intervju, precis efter loppet som tog slut redan innan det började. Sanna Kallur var ledsen. Men jag tror inte det var på grund av frågorna hon fick. Det var inte på grund av intervjutekniken. Det var tillfället till eftertanke som fick tårarna att börja rinna.

Med andra ord en sån där berömd höna av en lika berömd fjäder. En höna som de flesta säkerligen redan glömt bort.

[uppdaterad 6 januari]

24 omgångar efter förlustpremiären mot Djurgården har det inte blivit ett dugg bättre.

Ja, Ljungskile kanske spelar tråkigt. Visst, Ljungskile står inte för allsvenskans mest kreativa underhållning. Men, Ljungskile spelar utifrån spelarmaterialet. Anrika Norrköping kanske kan lära något av smutsiga kusinen från landet trots allt.

I Peking finns spelarmaterialet, men det gäller att bygga ett lag också.

Fick dystra besked via SMS från västkusten under kvällen. Åtminstone sett med BajenByråns ögon.

20.15 – BB: ”Ibland hade jag önskat man kunde ta time-out i fotboll. Ett noll å stolpträff inom tre min efter vi pressat…”

Den önskan delades säkerligen med hemmalagets anhängare på Norrköpings Idrottspark. Som svar på deras böner havererade ett ställverk utanför arenan, strömmen försvann nästan helt, och Parken blev i stort sett kolsvart.

Och inte var det så att minnet av de inledande fjorton minuterna var något ljus i mörkret.

Om det var något som inte var bländande på Idrottsparken under måndagskvällen var det spelet. Inte från något av lagen – Norrköping och gästande Gais.

En möjlighet för Norrköping att komma igen efter uppehållet? Ja, helt klart.
Tog man till vara på den möjligheten? Nej, inte det minsta.

Särskilt mycket ljusare ser det inte ut inför landslagets kommande strapatser mot Portugal. Skadorna följer en efter annan. Senast i ordningen ”Henke”.

Annars finns ju Elmander. Etta på Lagerbäcks lista över potentiella ersättare till Larsson? Nej, det tror jag inte. Tror Rosenberg får ersätta om det blir aktuellt.

Antingen bränner han väl ett par frilägen, eller så är det nu det vänder.

På tal om vändningar. I FCK verkar det som att vinden har Wendt. Åtminstone blåser några byar åt rätt håll för den snart 23-årige backen.

Niklas Wikegårds påhopp – kan man säga att han gjorde”en Per Ledin”?

Nja, inte riktigt. Vad jag noterat hittills är Wikegård lite vassare när det kommer till verbala färdigheter.

Men vem vet, snart kanske ”råttet är mågat”.

Hur bra Mourinho än må vara så hjälper det inte landslaget. Mig veterligen heter den svenske förbundskaptenen Lars Lagerbäck och inte José Mourinho.

En Zlatan i toppform hjälper inte om halva ordinarie startelvan ligger gipsade eller hoppar på kryckor.

Däremot hade Englands chef på bänken kunnat heta José Mourinho.

Hur firar ”Pim-Pim” succécombacken? Ett par extra askar i kväll?

Onsdagens möjligheter till sportunderhållning på TV blir ett val mellan Leksand – Mora i hockeyallsvenskan eller HV 71 – Bern i fräsiga ”Champions Hockey League”.

Lika mörkt som på Idrottsparken – ja, nästan i alla fall.

Och nästan lika tätt som i den matchen, duggade målen på Idrottsparken. Åtminstone de tre första – från 0-0 till 0-3 på sju minuter.

Två av målen signerade Rasmus Jönsson. Det tredje spelade han fram till. 18-åringen verkar ha fått ordning på målskyttet även i allsvenskan. I P18-landslaget har han ju redan ”levererat”, som det så fint heter.

När ”Henke” spelade fram till 0-3 var han misstänkt nära offside.

Norrköping reste sig visserligen och hade i den andra halvleken riktigt bra spel stundtals. Man var nära kvittering när man hade 2-3 och sedermera även 3-4.

Det hjälper liksom inte.

Jag får ställa in siktet på att bevaka superettan 2009. Är man beredd på det värsta, kan det bara bli positiva överraskningar. Förhoppningsvis kan jag hinna med lite allsvensk fotboll i Linköping också. Damernas allsvenska alltså, för där kommer ju garanterat guldkandidaten LFC att spela även nästa säsong.

Tanken flög förbi; tänk om ”om” inte hade funnits och om linjemannen vinkat av ”Henke”, hur hade matchen artat sig då?

Så kan man självklart inte tänka. Resonemanget håller inte. Sören Cratz sa det så bra, när han på presskonferensen fick frågan om det inte borde varit frispark för Norrköping i samband med Helsingborgs andra mål.

”Jo, det tycker jag. Men det skulle det inte. Domaren blåste inte – och alltså var det ingen frispark”

Kalmar tycks inte gå att stoppa i toppen av allsvenskan. I och med Elfsborgs enpoängare borta mot Sundsvall drar man ifrån ytterligare och jag törs nästan lova att guldet hamnar på Fredriksskans i år.

Blir spännande att se i vilken utsträckning KFF kan utmana Feyenoord i Uefacupens första omgång.

Dagens egna alster:
- Norrköpings forcering räckte inte
- Jönsson spräckte nollan
- Trotjänaren tillbaka från start

Stefan Holm tror jag är en kombination av båda.

Och då menar jag inte nörd i form av en kille som aldrig går ut, aldrig pratar med någon annan och vars enda märkesplagg är glasögonen vars linser sponsrats av Coca-Colas flaskbottnar. Utan snarare någon som går helt och hållet in i sin idrott.

Inte någon som går in i den lite lagom, utan verkligen helt och hållet.

Stefan Holm och hans pappa Johnny är höjdhoppsnördar. Någon annan slutsats kan man inte dra. De har vartenda tävlingshopp arkiverat på video och fört en ständig strävan för att fullända Stefans väg från marken, genomluften och över ribban. Är inte det en form av nördighet, så vet jag inte vad.

Nu har Stefan Holm gjort sitt sista internationella framträdande som höjdhoppare. Antar att man inte kan göra mycket mer än att tacka för underhållningen. Tack!

Man ska väl aldrig säga aldrig. Se bara på Henrik Larsson, mannen som givit ”comeback” ett ansikte. Både en och två gånger.

Nu tycks i och för sig Stefan Holm vara säker på avskedet och han känns inte som den som ändrar sig när han väl bestämt sig. Säkert ytterligare en förklaring till alla framgångar genom åren. Bara en tävling kvar nu – en ”liten” tävling på hemmaplan i Våxnäshallen i Karlstad.

Särskilt liten lär den väl knappast bli när alla vill avtacka en av Sveriges största idrottare genom tiderna.

Ni kan ju gissa hur det gick.

Spelet ville sig inte alls. Tror det landade på ett svenskt halvleksrekord av fyra-fem passningar inom laget som mest. Sedan kom den där chansbollen som slogs totalfel. Visst, ibland måste man chansa. Men när oddsen för att en blågul ska vinna bollen är lika höga som att Norrköping ska slippa både nedflyttning och kvalspel, då är det bara dumt.

Ett tag trodde jag nästan att det var vårens ”Peking” som bytt till blågula bortatröjor och intagit Råsunda. Mårre föll inte pladask för liknelsen, av förståeliga skäl.

Efter Albanienmatchen var Zlatan missnöjd över att han inte fick några bra bollar att jobba på. Inte var det mycket bättre första 45 mot Ungern. Interstjärnan vill ha bollen på fötterna, där han kan göra något kreativt med den, snarare än på huvudet. Han signalerade detta gång på gång till lagkamraterna; håll den på backen.

Den enda Backe svenskarna kan ha lyckats träffa är möjligen Hasse, om han mot all förmodan stått och smugit långt upp på läktaren bakom det ungerska målet.

Efter halvtid vet jag inte vad som hände riktigt. Det är fortfarande som en dimma. Helt plötsligt klev ”Henke” fram, levererade först ett magnifikt inspel från vänsterkanten som Källström nickskarvade in (tur att han inte behövde använda högerfoten) och mindre än tio minuter senare slog han en instickare till Samuel ”Dark Horse” Holmén.

Lika magnifik som ”Henkes” inlägg från vänster var Holméns nedtagning och avslut.

Helt plötsligt 2-0 till Sverige. Inte otrevligt, obehagligt eller skrämmande. Bara galet och oväntat, men samtidigt rimligt och förväntat. Sedan föll man tillbaka lite som i första halvlek, men med den väsentliga skillnad att man inte lika ofta lät ungrarna komma upp och etablera ett anfallsspel.

I andra halvlek kom också Sveriges enda byte för matchen. Ut gick Zlatan och in kom Rosenberg. Interproffset var inte nöjd på en fläck med att bli utbytt. Det syntes lång väg. Men chefen blev nog glad, även om han inte var där.

Hade nog hellre sett att Daniel Andersson fått kliva av, ”Henke” flyttat ner på mittfältet och ”Rosen” kommit in. Men det var väl egentligen mest önskvärt när det fortfarande var 0-0.

2-1 till slut och livsviktiga tre poäng för resa till Sydafrika 2010. Jämfört med i Tirana var det ombytta roller inom anfallsduon – ”Henke” syntes, ”Ibra” var i stort sett helt osynlig. Som Viasats expert Johan Mjällby dock poängterade; ”Han drar på sig mycket markering”. Det är också viktigt. Edström var inte lika nöjd.

Nu tvivlar jag inte lika mycket på ”Henke” i alla fall.

Jag pratade med Johan Mjällby efter EM-genrepet i våras. Ni vet det mot Ukraina som man helst vill glömma. Hans kommentar kring den matchen hade passat perfekt på mötet med Ungern:

”Ömsom vin, ömsom vatten”.