Emanuel Winblad - logotyp

Inlägg märkta ‘Innebandy’

Här snackar vi nyhetsvärdering

söndag, 19 april, 2009

Sportexpressen, Expressens sportsajt, skriver inte en rad om Tiomilas damstafett. De har uppenbarligen viktigare händelser att bevaka.

Till exempel att Expressen tog hem segern i Press-SM i innebandy idag.

Visst är det underbart med nyhetsvärdering.

Hoppas på bättring avseende täckningen från herrstafetten.

Å andra sidan – man ska nog inte hoppas på för mycket. 


Helt enkelt en mänsklig rättighet

tisdag, 3 februari, 2009

Nu lägger ”Henke” klubban på hyllan. Många ute i stugorna jublar säkert, för nu har han ju tagit ”ett beslut som kan öppna för mer fotboll”.

Jag sällar mig till skaran som istället rycker på axlarna.

Jag bryr mig faktiskt inte det minsta om Henrik Larsson sparkar, slår, pumpar eller studsar fot-, innebandy- eller någon annan sorts boll. Han får för den delen gärna hålla på med jonglering, dart eller bågskytte om han så önskar.

Att själv få välja sina fritidsintressen. Är inte det en mänsklig rättighet, så vet jag inte vad.

Visserligen har ”Henke” spelat proffsfotboll en lång tid, men just nu står han inte under något kontrakt. Ett nytt avtal med Helsingborg kan vara på gång, men just nu är han en ”fri man”.

Men tro inte att jag inte skulle vilja se honom i blågult. Det har jag absolut inget emot.

Det är klart att han är en resurs för det svenska landslaget och att det skulle betyda mycket att ha med honom i VM-kvalet. Han har både ett lass med erfarenhet, vars volym är tillräcklig för att kunna få Vättern att svämma över och förvandla Vadstena och Motala till en svensk motsvarighet till Venedig, och en stor portion med högkvalitativ speluppfattning.

Men har han inte lust att spela fotboll, så kan ingen tvinga honom.
Likaså, har han lust att göra något annat, så kan ingen tvinga honom att avstå.


Ibland är dagarna lite som Ronaldo – långsamma

onsdag, 7 januari, 2009

Ibland formligen kryper dagarna fram. På något sätt flyger ändå tiden iväg och man kommer obönhörligen närmare den stundande tentan. På tisdag är det dags. Det blir heldagsplugg imorgon också. Här ska nötas differentialekvationer och Taylorutveckling.

Ronaldo verkar också krypa fram. Inte går det fort i alla fall.

Svenska mästarinnorna Umeå IK har givit upp hoppet om att knyta Marta till sig även nästa säsong. Trist för Umeå, men kanske mest för damallsvenskan som blir en underhållare fattigare. Eller blir effekten kanske den omvända – att fler får utrymme att kliva fram i rampljuset när en ligans fixstjärna försvinner?

Sudden gör comeback inatt. Det blir intressant att se hur det går. Flipp eller flopp? Åtminstone det sistnämnda är han ju van vid från pokerborden – ”the flop” alltså.

Lundh tror att Henke lägger av. Laul skriver att ”man vet aldrig med Henke”. Jag håller med den sistnämnde. Om det finns någon som man inte kan läsa och förutspå, så är det Henrik Larsson.

Hur många kunde för ett år sedan gissa att han skulle spela innebandy i Superligan, till exempel.

Jag tycker det är kul att norska ligans skyttekung Daniel Nannskog får vara med på blågults USA-turné. Det förtjänar han. Strunta i åldern – han levererar ju uppenbarligen. Någon fast landslagsplats för Nannskog? Nja, fortsätter han som under senaste säsongen i Norge så förtjänar han det.

Men jag tror inte Larsa L är på det humöret. Det bara känns inte så. Men som med Henke – man vet aldrig.

Jag tror det var TV-sportens Jonas Karlsson som i höstas sa i en krönika att i golf inte var som många andra idrotter och att inom golfen är man inte rädda för att stoltsera med de pengar man tjänat in. Karlsson fick det att låta som något bra. Jag tycker mest det låter osunt – att utöva idrotten bara för att dra in storkovan och stoltsera överst i penningligan.

En miljard – dollar. För att med hög precision slå på en boll med en klubba och få ner bollen i ett hål genom att använda färre slag än mottävlarna.

Vad tjänar exempelvis en sjuksköterska? Eller en lärare, en polis eller en brandman?

Bra mycket mindre. För att göra ett jobb som tillför verklig samhällsnytta. Ibland är det nästan så att jag förstår de som tycker att idrott är löjligt, tramsigt och fullkomligt onödigt.


Det blir mycket skräp längs vägen

fredag, 2 januari, 2009

Nu är flytten inne i slutskedet. Den faktiska flytten är avklarad och många lådor, prylar och tillhörigheter har transporterats från Vattentornet till Tunnbindaregatan. Nu återstår bara det sista av uppackningen.

Alltid skönt att rensa bort den skit man samlar på sig över tiden.

I samband med nedpackningen av alla grejer fylldes en och en halv stor sopsäck med papper och annat som inte längre fyllde något syfte. Nu är de slängda och som så många gånger tidigare har jag lovat mig själv att sluta samla på mig all den där onödiga dödvikten.

Långt kvar till nästa tävlingslandskamp i fotboll. Kanske borde man ta tillfället i akt att rensa bort lite gammal skit där också.

”Henke” håller säkert ett tag till. Frågan är väl snarare om han vill. Och i vilken idrott han kommer kämpa för en landslagsplats. Fotboll eller innebandy. Eller äh, glöm det där om innebandyn. Det känns i stort sett omöjligt.

Men med Henrik Larsson är det ju sällan något som är just det. Omöjligt.

Det blir intressant att se var han spelar nästa säsong. Åtminstone Olympique Marseilles tränare verkar uppskatta Larssons spel.

Undrar om han varit och kollat på honom med klubba i hand och innebandyboll vid bladet också.

Jag får tacka högre makter för det underbara påhittet med reprisering av TV-program. Hann turligt nog med att se SVT:s OS-krönika förut. En trevlig tillbakablick mot Olympiska Spel som med svenskögon sett blev de sämsta i mannaminne.

Missförstå mig rätt. Jag gläds på inget sätt över svenskarnas misslyckanden. Men i OS finns så många glädjeämnen. Så många beundransvärda prestationer.

De hade dock inte med den där omtalade intervjun med Sanna Kallur. Den där TV-sportens Peter Jonsson ”pressade” henne efter det olyckliga fallet på den första häcken och hela den svenska folksjälen ”rasade mot SVT”. Däremot fanns en annan intervju med Kallur med i programmet.

Jag minns Peter Jonssons intervju, precis efter loppet som tog slut redan innan det började. Sanna Kallur var ledsen. Men jag tror inte det var på grund av frågorna hon fick. Det var inte på grund av intervjutekniken. Det var tillfället till eftertanke som fick tårarna att börja rinna.

Med andra ord en sån där berömd höna av en lika berömd fjäder. En höna som de flesta säkerligen redan glömt bort.

[uppdaterad 6 januari]