Emanuel Winblad - logotyp

Inlägg märkta ‘Ishockey’

Vara eller inte vara – det är frågan

torsdag, 5 februari, 2009

Nåja, krysset (seger för Sverige) blev ju rätt i alla fall. Att sedan en orgie i utvisningar medförde ett mål extra för vardera laget, det är smällar man får ta.

Fågeln är nöjd. Kammade hem 82 kronor. Grattis!

Jag är på det hela taget imponerad över den svenska insatsen. Det var lite darrigt på slutet, när man tvingades döda av två utvisningar och spelade 5-mot-3 i nära två minuter. Men kämpaglöden var det inget fel på.

Kanske var det tack vare Bengt-Åkes slips, som Wikegård imponerades av.

Nu kopplar vi av med lite fotboll – Barcelona gästas av Mallorca. 1-0 och klar hemmadominans just nu.

Inte ens Fågeln vågar slänga in ett spel på att Mallorca gör nästa mål. 5.00 var oddset för det.

En av kvällens mest intressanta nyheter är annars spekulationerna om Lisa Larsens vara eller inte vara i seniorernas skid-VM. Lisa, som även är duktig orienterare, tog idag JVM-silver på 5 kilometer över fri stil.

Formen verkar det inte vara något fel på.

Men det är skillnad på junior- och seniornivå. Speciellt inom konditionsidrotter. Å andra sidan har Lisa Larsen visat tidigare att hon vill, och kan, vara med och utmana åtminstone några av senioråkarna.

En startsträcka i stafetten kanske? Men den är väl inte fristil? Attans.


Drar Fågeln hem storkovan?

torsdag, 5 februari, 2009

Nedsläpp för Sverige – Ryssland i LG Hockey Games i detta nu. Fågeln har slängt in en peng på Sverige. Jag är lite mer reserverad. Visst är det svenska laget bättre än på länge, men Ryssland är alltid Ryssland.

Hoppas bara inte de ryska hockeyspelarna blir dopningsmisstänkta – som sina landsmän i skidskyttespåren.

Nu väntar TV:n. H-O-C-K-E-Y.

Förresten, jag tror nog Sverige tar hem det, men det kommer inte gå lekande lätt. 3-2.


Visst har han en poäng, titt som tätt

måndag, 2 februari, 2009

Marie Lehman och Niklas WikegårdTvå timmars möte tar på krafterna. Tiden börjar bli knapp – bara sju veckor kvar till MTD. Men bitarna börjar allt mer falla på plats. Tur är väl det. Vore oroväckande annars.

Väl hemma blev det inte mycket avkoppling innan kvällens stora höjdpunkt startade – Hockeykväll på SVT2.

Jag vet inte om det finns någon som med sådan inlevelse och intensitet – ja, närapå frenesi – kan leverera skarpsynta och tänkvärda reflektioner från en hockeymatch som Niklas Wikegård.

Det är lite som Fågeln kläckte (omedveten Västkusthumor) ur sig, just i samband med aftonens Hockeykväll.

”Wikegård borde ju ta över som förbundskapten. Vi kanske inte skulle få det bäst landslaget, men intresset skulle ju vara fruktansvärt stort.”

Han har en poäng.

Med egenmyntade uttryck sätter han fingret på precis den där detaljen som vi vanliga dödliga bara har anat som en illavarslande rysning längs ryggraden eller en välmående familj fjärilar som ätit sig mätta och slagit sig till ro i magtrakten.

En av de personer som Niklas Wikegård gått hårdast åt beträffande Tre Kronors kräftgång i Euro Hockey Tour är, inte helt osökt, förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson. I dagens Hockeykväll ställdes de öga mot öga i studion.

Programledare Marie Lehman ställde frågor till Bengt-Åke.
Wikegård iakttog sammanbitet.

Lehman ställde ytterligare några frågor till förbundskaptenen.
Wikegård lika sammanbiten.

Bengt-Åke pratade om den balansgång han var tvungen att gå för att inte stöta sig med klubbarna.
Wikegård ändrade ansiktsuttryck en aning.

Och när experttyckaren väl fick komma till tals, då kom inte alls den sågning som den laddade stämningen gav föraningar av.

”Jag förstår Bengt-Åke helt och hållet” konstaterade Niklas Wikegård.

Sedan kom ett par mer kritiska kommentarer.

”Vi har helt enkelt inte haft tillräckligt bra lag” sa Wikegård, helt utan krusiduller, när frågan om varför Sverige gått på knäna i Euro Hockey Tour.

Men det bästa av allt var den sista sötsura karamellen som Bengt-Åke fick att suga på. Wikegård efterfrågade en ökad dialog med spelare, media, elitserieklubbar, allsvenska lag och föreningar i division ett – både inför och efter turneringarna. Men inte minst i de långa uppehållen mellan dem. Helt enkelt en ökad förankring ute i Hockeysverige för Bengt-Åkes arbete.

Klockrent Wikegård.

För egen del har det varit lite lugnare med idrottsliga aktiviteter idag. Helgens träningar i Oskarshamn visste var de tog, men i morgon är det dags igen.

Ingen rast och ingen ro.


En radiostyrd gaffeltruck i porslinsbutiken

måndag, 19 januari, 2009

Albert Svanberg säger att SVT Sport ska satsa ytterligare på att sända danstävlingar. Usch, tycker Sportbladets Jonathan Jeppsson. Mums, tycker Sportbladets Mattias Wikdahl.

Jag håller med Wikdahl.

Jeppssons argument för att SVT Sport borde nobba dansen är att den ”inte är sport”. Någon läsare på Sportbladet hade kommenterat Jeppssons krönika och skrev:

”Jonathan, kasta inte sten i glashus. Vad har rattfulla ishockey och fotbollsspelare på sportsidorna att göra? Vad har fotbollspelare som kraschar sina bilar på sportsidorna att göra. Rensa undan allt som inte har med sport att göra på sportsidorna så kan jag respektera din åsikt.”

Jag tycker inte Jeppsson kastar sten i glashus. Det känns mer som att han med en radiostyrd gaffeltruck skuffar in en elefant i en porslinsbutik. Att enbart fokusera på de idrottsliga prestationerna är inget Sportbladet gör sig kända för.

Wikdahl har en betydligt sundare inställning och trycker på att public service ska sträva efter att bibehålla mångfalden.

Enligt Jeppsson är väl exempelvis orientering inte heller sport – det återfinns ju nästan obefintligt ofta i Sportbladet.


Det trodde jag inte om hockeyns hemland

tisdag, 6 januari, 2009

Jag trodde att man var extra bra på att spela hockey i Kanada – hockeyns hemland. Jag trodde att man var såpass starka spelmässigt att man inte behövde ta till fula knep för att skaffa sig ytterligare fördel, för att vara på ”den säkra sidan” och ha lite marginaler.

Jag hade tydligen fel.

Någon tyckte att det lät patetiskt när Niklas Wikegård pratade om publikens objektivitet, eller kanske snarare avsaknaden av den. Jag tycker Wikegård gjorde ett mycket bra jobb tillsammans med Chris Härenstam igår. De poängterade att Sverige inte spelade tillräckligt bra, samtidigt som de presenterade de övriga faktorerna. Fullt godkänd insats från kommentatorsplats.

Det enda som var på väg att bli snudd på ett övertramp var när Marie Lehman var tvungen att intervju Markström precis när denne var på väg fram för att ta emot sin silvermedalj. Men det gick ju bra det med.

Jag skrev i september om fotbollspublik som buade ut motståndarlaget för ingenting. Om det var dåligt, så är den kanadensiska hockeypubliken totalt underkända.

Att från första pååkningen bua ut Markström så fort pucken var i närheten av honom var lågt. Nej, men det är klart – det var ju hans fel att han blev pååkt. Eller så filmade han bara.

Kanada var spelmässigt bättre. Om de hade undvikit de där onödiga övertrampen hade jag varit imponerad. Nu är jag mest likgiltig – jag tycker inte det är okej att ”fuska” eller tänja på reglerna, även om det inte är detta som avgör matchen. Fusk är alltid fusk.

Jag påstår inte på något sätt att Sverige skulle ha vunnit om domarinsatsen varit mer objektiv. Men det hade kunnat gå annorlunda. Det vet ingen. Inte ens Niklas Wikegård.

Sverige fastnade stundtals i den fälla jag skrev om inför matchen – att några av de individuellt skickliga spelarna försökte göra det lite för snyggt. Och därmed lite för svårt. Enkelt, skott på mål, retur, ”grisa”. Precis som transatlanterna gjorde. Det hade kunnat vara ett framgångsrecept.

Hela hösten har jag tyckt att Erik Karlsson tagit skott i fullkomligt onödiga lägen i Elitserien för Frölunda. Inatt önskade jag att han hade tagit lite fler onödiga skott – och träffat mål. Istället blev det dribblingar och de svenska power play-enheterna lade mer energi på att hitta ett riktigt riktigt riktigt bra skottläge, istället för på skjutandet.

Ett JVM-silver är inte dåligt. Men jag förstår om killarna tycker det är jobbigt – man var ju så nära, men ändå inte.


Det blågula kollektivet mot de rödvita lönnlöven

måndag, 5 januari, 2009

Marie Lehman och Niklas WikegårdBronsmatchen i JVM-hockeyn är i full gång. Ledning för Ryssland med 2-1 över Slovakien just nu. Inte helt oväntat, men vem vet – kanske kan Slovakien slå till med ytterligare en skräll i det här mästerskapet.

Men om några timmar drar den verkliga drabbningen igång. Finalen.

Ett nytt svenskt juniorlandslag, fyllt av självförtroende och en stor portion jävlar anamma. Småkronorna får trots allt ses som uppstickare mot Kanada, ishockeyns hemland.

Sidney Crosby darrar lite när han tänker på kvällens möte. Jag med.

I likhet med SVT:s expertkommentator Niklas Wikegård, tror jag det viktigaste för Sverige blir att ”spela sitt spel”. Inte bara i bemärkelsen att man ska försöka låta bli att anpassa sig till transatlanternas fysiskt tuffa spelstil, utan även spela ett spel man behärskar.

Många av spelarna är individuellt skickliga. Men inatt är det den blågula lagmaskinen som ska besegra de rödvita lönnlöven.

Jag tror inte att någon av spelarna väljer att köra solo eller försöka stila bara för att imponera på publiken. Den enda risken, som jag ser det, är att man hamnar under en viss press och känner att ”det här måste jag styra upp”.

Det är alltid bra när de tydliga profilerna kliver fram och visar vägen. Det måste de inatt också, men som sagt – det är kollektivet som blir extra viktigt mot ett så skickligt lag som Kanada.

En av de som säkerligen kommer bidra och visa vägen för kollektivet är Nicklas Lasu. Skönt att han håller för spel.

Junior-VM-finalen kommer bli en mycket jämn drabbning. Jag tror Sverige håller hela vägen. Som Wikegård säger i ett klipp på SVT Play – det är fullt med tokiga kanadensare som hörs när det går bra, men det blir väldigt tyst när det går dåligt.

Hoppas på ett tidigt ledningsmål för Sverige.

Innan hockeyn ska jag få mig några timmars sömn. Sedan blir det nog sovmorgon i morgon. Idag var jag uppe tidigt och begav mig, med Fågeln i släptåg, till gymmet för ett pass på dryga timmen. Precis samtidigt som vi klev in, skymtade IFK Norrköpings nygamla tränare Stefan Hellberg förbi. Som alltid såg han glad och nöjd ut, den gode Hellberg, i full sjå med att bygga upp ett lag som förhoppningsvis ska kunna utmana i toppen av Superettan – om något år.

Och kanske äntligen blir Kevin Amuneke nöjd. Nu när han får ”komma till en klubb som kan vinna”.