Fågeln är nöjd. Kammade hem 82 kronor. Grattis!

Jag är på det hela taget imponerad över den svenska insatsen. Det var lite darrigt på slutet, när man tvingades döda av två utvisningar och spelade 5-mot-3 i nära två minuter. Men kämpaglöden var det inget fel på.

Kanske var det tack vare Bengt-Åkes slips, som Wikegård imponerades av.

Nu kopplar vi av med lite fotboll – Barcelona gästas av Mallorca. 1-0 och klar hemmadominans just nu.

Inte ens Fågeln vågar slänga in ett spel på att Mallorca gör nästa mål. 5.00 var oddset för det.

En av kvällens mest intressanta nyheter är annars spekulationerna om Lisa Larsens vara eller inte vara i seniorernas skid-VM. Lisa, som även är duktig orienterare, tog idag JVM-silver på 5 kilometer över fri stil.

Formen verkar det inte vara något fel på.

Men det är skillnad på junior- och seniornivå. Speciellt inom konditionsidrotter. Å andra sidan har Lisa Larsen visat tidigare att hon vill, och kan, vara med och utmana åtminstone några av senioråkarna.

En startsträcka i stafetten kanske? Men den är väl inte fristil? Attans.

Hoppas bara inte de ryska hockeyspelarna blir dopningsmisstänkta – som sina landsmän i skidskyttespåren.

Nu väntar TV:n. H-O-C-K-E-Y.

Förresten, jag tror nog Sverige tar hem det, men det kommer inte gå lekande lätt. 3-2.

Väl hemma blev det inte mycket avkoppling innan kvällens stora höjdpunkt startade – Hockeykväll på SVT2.

Jag vet inte om det finns någon som med sådan inlevelse och intensitet – ja, närapå frenesi – kan leverera skarpsynta och tänkvärda reflektioner från en hockeymatch som Niklas Wikegård.

Det är lite som Fågeln kläckte (omedveten Västkusthumor) ur sig, just i samband med aftonens Hockeykväll.

”Wikegård borde ju ta över som förbundskapten. Vi kanske inte skulle få det bäst landslaget, men intresset skulle ju vara fruktansvärt stort.”

Han har en poäng.

Med egenmyntade uttryck sätter han fingret på precis den där detaljen som vi vanliga dödliga bara har anat som en illavarslande rysning längs ryggraden eller en välmående familj fjärilar som ätit sig mätta och slagit sig till ro i magtrakten.

En av de personer som Niklas Wikegård gått hårdast åt beträffande Tre Kronors kräftgång i Euro Hockey Tour är, inte helt osökt, förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson. I dagens Hockeykväll ställdes de öga mot öga i studion.

Programledare Marie Lehman ställde frågor till Bengt-Åke.
Wikegård iakttog sammanbitet.

Lehman ställde ytterligare några frågor till förbundskaptenen.
Wikegård lika sammanbiten.

Bengt-Åke pratade om den balansgång han var tvungen att gå för att inte stöta sig med klubbarna.
Wikegård ändrade ansiktsuttryck en aning.

Och när experttyckaren väl fick komma till tals, då kom inte alls den sågning som den laddade stämningen gav föraningar av.

”Jag förstår Bengt-Åke helt och hållet” konstaterade Niklas Wikegård.

Sedan kom ett par mer kritiska kommentarer.

”Vi har helt enkelt inte haft tillräckligt bra lag” sa Wikegård, helt utan krusiduller, när frågan om varför Sverige gått på knäna i Euro Hockey Tour.

Men det bästa av allt var den sista sötsura karamellen som Bengt-Åke fick att suga på. Wikegård efterfrågade en ökad dialog med spelare, media, elitserieklubbar, allsvenska lag och föreningar i division ett – både inför och efter turneringarna. Men inte minst i de långa uppehållen mellan dem. Helt enkelt en ökad förankring ute i Hockeysverige för Bengt-Åkes arbete.

Klockrent Wikegård.

För egen del har det varit lite lugnare med idrottsliga aktiviteter idag. Helgens träningar i Oskarshamn visste var de tog, men i morgon är det dags igen.

Ingen rast och ingen ro.

Jag håller med Wikdahl.

Jeppssons argument för att SVT Sport borde nobba dansen är att den ”inte är sport”. Någon läsare på Sportbladet hade kommenterat Jeppssons krönika och skrev:

”Jonathan, kasta inte sten i glashus. Vad har rattfulla ishockey och fotbollsspelare på sportsidorna att göra? Vad har fotbollspelare som kraschar sina bilar på sportsidorna att göra. Rensa undan allt som inte har med sport att göra på sportsidorna så kan jag respektera din åsikt.”

Jag tycker inte Jeppsson kastar sten i glashus. Det känns mer som att han med en radiostyrd gaffeltruck skuffar in en elefant i en porslinsbutik. Att enbart fokusera på de idrottsliga prestationerna är inget Sportbladet gör sig kända för.

Wikdahl har en betydligt sundare inställning och trycker på att public service ska sträva efter att bibehålla mångfalden.

Enligt Jeppsson är väl exempelvis orientering inte heller sport – det återfinns ju nästan obefintligt ofta i Sportbladet.

Jag hade tydligen fel.

Någon tyckte att det lät patetiskt när Niklas Wikegård pratade om publikens objektivitet, eller kanske snarare avsaknaden av den. Jag tycker Wikegård gjorde ett mycket bra jobb tillsammans med Chris Härenstam igår. De poängterade att Sverige inte spelade tillräckligt bra, samtidigt som de presenterade de övriga faktorerna. Fullt godkänd insats från kommentatorsplats.

Det enda som var på väg att bli snudd på ett övertramp var när Marie Lehman var tvungen att intervju Markström precis när denne var på väg fram för att ta emot sin silvermedalj. Men det gick ju bra det med.

Jag skrev i september om fotbollspublik som buade ut motståndarlaget för ingenting. Om det var dåligt, så är den kanadensiska hockeypubliken totalt underkända.

Att från första pååkningen bua ut Markström så fort pucken var i närheten av honom var lågt. Nej, men det är klart – det var ju hans fel att han blev pååkt. Eller så filmade han bara.

Kanada var spelmässigt bättre. Om de hade undvikit de där onödiga övertrampen hade jag varit imponerad. Nu är jag mest likgiltig – jag tycker inte det är okej att ”fuska” eller tänja på reglerna, även om det inte är detta som avgör matchen. Fusk är alltid fusk.

Jag påstår inte på något sätt att Sverige skulle ha vunnit om domarinsatsen varit mer objektiv. Men det hade kunnat gå annorlunda. Det vet ingen. Inte ens Niklas Wikegård.

Sverige fastnade stundtals i den fälla jag skrev om inför matchen – att några av de individuellt skickliga spelarna försökte göra det lite för snyggt. Och därmed lite för svårt. Enkelt, skott på mål, retur, ”grisa”. Precis som transatlanterna gjorde. Det hade kunnat vara ett framgångsrecept.

Hela hösten har jag tyckt att Erik Karlsson tagit skott i fullkomligt onödiga lägen i Elitserien för Frölunda. Inatt önskade jag att han hade tagit lite fler onödiga skott – och träffat mål. Istället blev det dribblingar och de svenska power play-enheterna lade mer energi på att hitta ett riktigt riktigt riktigt bra skottläge, istället för på skjutandet.

Ett JVM-silver är inte dåligt. Men jag förstår om killarna tycker det är jobbigt – man var ju så nära, men ändå inte.

Men om några timmar drar den verkliga drabbningen igång. Finalen.

Ett nytt svenskt juniorlandslag, fyllt av självförtroende och en stor portion jävlar anamma. Småkronorna får trots allt ses som uppstickare mot Kanada, ishockeyns hemland.

Sidney Crosby darrar lite när han tänker på kvällens möte. Jag med.

I likhet med SVT:s expertkommentator Niklas Wikegård, tror jag det viktigaste för Sverige blir att ”spela sitt spel”. Inte bara i bemärkelsen att man ska försöka låta bli att anpassa sig till transatlanternas fysiskt tuffa spelstil, utan även spela ett spel man behärskar.

Många av spelarna är individuellt skickliga. Men inatt är det den blågula lagmaskinen som ska besegra de rödvita lönnlöven.

Jag tror inte att någon av spelarna väljer att köra solo eller försöka stila bara för att imponera på publiken. Den enda risken, som jag ser det, är att man hamnar under en viss press och känner att ”det här måste jag styra upp”.

Det är alltid bra när de tydliga profilerna kliver fram och visar vägen. Det måste de inatt också, men som sagt – det är kollektivet som blir extra viktigt mot ett så skickligt lag som Kanada.

En av de som säkerligen kommer bidra och visa vägen för kollektivet är Nicklas Lasu. Skönt att han håller för spel.

Junior-VM-finalen kommer bli en mycket jämn drabbning. Jag tror Sverige håller hela vägen. Som Wikegård säger i ett klipp på SVT Play – det är fullt med tokiga kanadensare som hörs när det går bra, men det blir väldigt tyst när det går dåligt.

Hoppas på ett tidigt ledningsmål för Sverige.

Innan hockeyn ska jag få mig några timmars sömn. Sedan blir det nog sovmorgon i morgon. Idag var jag uppe tidigt och begav mig, med Fågeln i släptåg, till gymmet för ett pass på dryga timmen. Precis samtidigt som vi klev in, skymtade IFK Norrköpings nygamla tränare Stefan Hellberg förbi. Som alltid såg han glad och nöjd ut, den gode Hellberg, i full sjå med att bygga upp ett lag som förhoppningsvis ska kunna utmana i toppen av Superettan – om något år.

Och kanske äntligen blir Kevin Amuneke nöjd. Nu när han får ”komma till en klubb som kan vinna”.

Bortaledning för Linköping mot Frölunda just nu. Inte bra. Bakis blir så kaxig då.

Vi har fått någorlunda ordning i vår egen lägenhet också, Bakis, Fågeln och jag. Har ju nära och bra till skolan och omtentaplugg dessutom.

Nu väntar en tur till affären för att inhandla yoghurt. Smoothie att vänta imorgon. Mums.

Först affären, sedan JVM-hockey. Sverige – Slovakien. Jag tror det blir jämnt i inledningen, men sedan tar Sverige över.

Mitt tips får bli 3-1 till Sverige. 0-0 efter första perioden, 2-1 efter andra. Men det är ju bara ett tips.

Division 1-hockey är inte fel. Oftast inte i alla fall. Snarare ganska trevligt med genuin idrottsstämning som extra krydda.

Tog mig alltså en tur till ishallen i Himmelstalund och såg Vita Hästen gästas av Skåre. Hästarna släpptes fria, rusade fram och tog ledningen.

Sedan fick spelet mig att tänka på en annan gammal goding – Gamle Svarten.

En vit häst borde inte kunna bli särskilt blek, men tro mig – idag var det urtvättade och bleka springare som skrinnade fram över den blanka isen.

Skåre var bättre, inte mycket med det.

Efter förra veckans match kände jag att hockeyspelarna i division 1 trots allt håller en relativt bra nivå. Inte som i elitserien, inte som i NHL, men helt okej att titta på. Jag håller fortfarande fast vid det, även om dagens drabbning kanske inte var någon toppnotering i underhållningsvärde.

Något som däremot skiljer sig markant är domarnivån.

Jag kan inte säga att den är jämndålig över hela domarkåren i serien. Däremot vill jag påstå att avståndet i nivå mellan de bästa och de sämsta är längre än från Treriksröset till Smygehuk.

En domare ska kontrollera spelet och tillse att reglerna följs. Han ska inte synas eller ta över showen.

Redan vid första ingripandet började jag tvivla på mannen med ränderna. Han plockade en kille i Skåre för ”hooking” och den hakade killen i Hästen åkte ut för ”diving”. Samtidigt.

Antingen blev han väl hakad och ramlade, eller så blev han inte men filmade.
Jag får inte ekvationen att gå ihop. Lite som att äta kakan och vilja ha den kvar.

I och med att domaren verkade smått trevande och osäker på hur han skulle röra sig på banan, blev det mest att han var i vägen. När han sedan börjar ge spelarna direktiv om hur de skulle agera eller inte agera för att undvika att han sträckte upp armen i luften, då kändes det bara fel. På något sätt var det inte konstigt att slutet av matchen ballade ur totalt. Det viftades hej vilt med armen och pipan blåstes tills den glödde.

Matchens slutsiffror: 36 – 50.
I utvisningsminuter alltså…

Målskörden, som hamnade lite i skymundan av den intensiva utvisningsutdelningen, blev 1-3 i bortalagets favör.

Istället för att få respekt genom att hålla en jämn nivå, prata med spelarna och åtminstone försöka agera proffsigt, drog den randige ner nivån och stämningen i botten. Såväl på isen som på läktaren.

Att huvuddomaren nynnade med i mupparnas storsäljare ”Mahna Mahna” när den spelades i hallens högtalare under en avblåsning, gjorde inte att mitt förtroende för honom ökade.

Kanske hade det med den där kakan att göra.
Domarinsatsen får oundvikligen fem av fem möjliga kakmonster.

SVT-sporten, TV4-sporten och inte minst HV71:s Johan Davidsson hyllar upplägget i nya Champions Hockey League. Kvällens TV-match prioriterade jag bort.
Ligan är möjligen värd en chans i nästa omgång trots allt. Domarnivån där bör man ju inte kunna klandra.

Samma stämning framför TV:n som på läktaren i Himmelstalunds ishall? Knappast.

24 omgångar efter förlustpremiären mot Djurgården har det inte blivit ett dugg bättre.

Ja, Ljungskile kanske spelar tråkigt. Visst, Ljungskile står inte för allsvenskans mest kreativa underhållning. Men, Ljungskile spelar utifrån spelarmaterialet. Anrika Norrköping kanske kan lära något av smutsiga kusinen från landet trots allt.

I Peking finns spelarmaterialet, men det gäller att bygga ett lag också.

Fick dystra besked via SMS från västkusten under kvällen. Åtminstone sett med BajenByråns ögon.

20.15 – BB: ”Ibland hade jag önskat man kunde ta time-out i fotboll. Ett noll å stolpträff inom tre min efter vi pressat…”

Den önskan delades säkerligen med hemmalagets anhängare på Norrköpings Idrottspark. Som svar på deras böner havererade ett ställverk utanför arenan, strömmen försvann nästan helt, och Parken blev i stort sett kolsvart.

Och inte var det så att minnet av de inledande fjorton minuterna var något ljus i mörkret.

Om det var något som inte var bländande på Idrottsparken under måndagskvällen var det spelet. Inte från något av lagen – Norrköping och gästande Gais.

En möjlighet för Norrköping att komma igen efter uppehållet? Ja, helt klart.
Tog man till vara på den möjligheten? Nej, inte det minsta.

Särskilt mycket ljusare ser det inte ut inför landslagets kommande strapatser mot Portugal. Skadorna följer en efter annan. Senast i ordningen ”Henke”.

Annars finns ju Elmander. Etta på Lagerbäcks lista över potentiella ersättare till Larsson? Nej, det tror jag inte. Tror Rosenberg får ersätta om det blir aktuellt.

Antingen bränner han väl ett par frilägen, eller så är det nu det vänder.

På tal om vändningar. I FCK verkar det som att vinden har Wendt. Åtminstone blåser några byar åt rätt håll för den snart 23-årige backen.

Niklas Wikegårds påhopp – kan man säga att han gjorde”en Per Ledin”?

Nja, inte riktigt. Vad jag noterat hittills är Wikegård lite vassare när det kommer till verbala färdigheter.

Men vem vet, snart kanske ”råttet är mågat”.

Hur bra Mourinho än må vara så hjälper det inte landslaget. Mig veterligen heter den svenske förbundskaptenen Lars Lagerbäck och inte José Mourinho.

En Zlatan i toppform hjälper inte om halva ordinarie startelvan ligger gipsade eller hoppar på kryckor.

Däremot hade Englands chef på bänken kunnat heta José Mourinho.

Hur firar ”Pim-Pim” succécombacken? Ett par extra askar i kväll?

Onsdagens möjligheter till sportunderhållning på TV blir ett val mellan Leksand – Mora i hockeyallsvenskan eller HV 71 – Bern i fräsiga ”Champions Hockey League”.

Lika mörkt som på Idrottsparken – ja, nästan i alla fall.

På onsdag är det hemmamatch i Himmelstalunds ishall. Kanske hinner med en tur dit.

Inslaget därefter handlade om ett brudpar som valde att gifta sig på Söderköpings golfbana, efter att ha spelat 18 hål tillsammans med prästen.

Jag antar att de gick rundan på par. Nu är de ett äkta sådant i alla fall.