Emanuel Winblad - logotyp

Inlägg märkta ‘Ishockey’

Smoothie, Sverige – Slovakien och sova

lördag, 3 januari, 2009

En hel dags flyttande tar på krafterna. Nu har jag ju vanan inne åtminstone. Men det är tveksamt om det hjälper nämnvärt.

Bortaledning för Linköping mot Frölunda just nu. Inte bra. Bakis blir så kaxig då.

Vi har fått någorlunda ordning i vår egen lägenhet också, Bakis, Fågeln och jag. Har ju nära och bra till skolan och omtentaplugg dessutom.

Nu väntar en tur till affären för att inhandla yoghurt. Smoothie att vänta imorgon. Mums.

Först affären, sedan JVM-hockey. Sverige – Slovakien. Jag tror det blir jämnt i inledningen, men sedan tar Sverige över.

Mitt tips får bli 3-1 till Sverige. 0-0 efter första perioden, 2-1 efter andra. Men det är ju bara ett tips.


Gamle Svarten och mannen med pipan

onsdag, 8 oktober, 2008

Ju längre ner i seriesystemet man kommer, desto mer ärlig och äkta känns lagkänslan och publikens sympatier med det egna laget. Ibland kan det visserligen leda till att vissa mindre väl valda ord slinker ut ur foderluckorna på läktarens vilddjur. Men oftast är det bara trevligt.

Division 1-hockey är inte fel. Oftast inte i alla fall. Snarare ganska trevligt med genuin idrottsstämning som extra krydda.

Tog mig alltså en tur till ishallen i Himmelstalund och såg Vita Hästen gästas av Skåre. Hästarna släpptes fria, rusade fram och tog ledningen.

Sedan fick spelet mig att tänka på en annan gammal goding – Gamle Svarten.

En vit häst borde inte kunna bli särskilt blek, men tro mig – idag var det urtvättade och bleka springare som skrinnade fram över den blanka isen.

Skåre var bättre, inte mycket med det.

Efter förra veckans match kände jag att hockeyspelarna i division 1 trots allt håller en relativt bra nivå. Inte som i elitserien, inte som i NHL, men helt okej att titta på. Jag håller fortfarande fast vid det, även om dagens drabbning kanske inte var någon toppnotering i underhållningsvärde.

Något som däremot skiljer sig markant är domarnivån.

Jag kan inte säga att den är jämndålig över hela domarkåren i serien. Däremot vill jag påstå att avståndet i nivå mellan de bästa och de sämsta är längre än från Treriksröset till Smygehuk.

En domare ska kontrollera spelet och tillse att reglerna följs. Han ska inte synas eller ta över showen.

Redan vid första ingripandet började jag tvivla på mannen med ränderna. Han plockade en kille i Skåre för ”hooking” och den hakade killen i Hästen åkte ut för ”diving”. Samtidigt.

Antingen blev han väl hakad och ramlade, eller så blev han inte men filmade.
Jag får inte ekvationen att gå ihop. Lite som att äta kakan och vilja ha den kvar.

I och med att domaren verkade smått trevande och osäker på hur han skulle röra sig på banan, blev det mest att han var i vägen. När han sedan börjar ge spelarna direktiv om hur de skulle agera eller inte agera för att undvika att han sträckte upp armen i luften, då kändes det bara fel. På något sätt var det inte konstigt att slutet av matchen ballade ur totalt. Det viftades hej vilt med armen och pipan blåstes tills den glödde.

Matchens slutsiffror: 36 – 50.
I utvisningsminuter alltså…

Målskörden, som hamnade lite i skymundan av den intensiva utvisningsutdelningen, blev 1-3 i bortalagets favör.

Istället för att få respekt genom att hålla en jämn nivå, prata med spelarna och åtminstone försöka agera proffsigt, drog den randige ner nivån och stämningen i botten. Såväl på isen som på läktaren.

Att huvuddomaren nynnade med i mupparnas storsäljare ”Mahna Mahna” när den spelades i hallens högtalare under en avblåsning, gjorde inte att mitt förtroende för honom ökade.

Kanske hade det med den där kakan att göra.
Domarinsatsen får oundvikligen fem av fem möjliga kakmonster.

SVT-sporten, TV4-sporten och inte minst HV71:s Johan Davidsson hyllar upplägget i nya Champions Hockey League. Kvällens TV-match prioriterade jag bort.
Ligan är möjligen värd en chans i nästa omgång trots allt. Domarnivån där bör man ju inte kunna klandra.

Samma stämning framför TV:n som på läktaren i Himmelstalunds ishall? Knappast.


En vinst för Den Mörka Sidan?

onsdag, 8 oktober, 2008

Fyra minuter tog det. Sedan gjorde Norrköping det man talat så mycket om hela säsongen – man ska stå upp, speciellt på fasta situationer, och inte släppa till billiga mål.

24 omgångar efter förlustpremiären mot Djurgården har det inte blivit ett dugg bättre.

Ja, Ljungskile kanske spelar tråkigt. Visst, Ljungskile står inte för allsvenskans mest kreativa underhållning. Men, Ljungskile spelar utifrån spelarmaterialet. Anrika Norrköping kanske kan lära något av smutsiga kusinen från landet trots allt.

I Peking finns spelarmaterialet, men det gäller att bygga ett lag också.

Fick dystra besked via SMS från västkusten under kvällen. Åtminstone sett med BajenByråns ögon.

20.15 – BB: ”Ibland hade jag önskat man kunde ta time-out i fotboll. Ett noll å stolpträff inom tre min efter vi pressat…”

Den önskan delades säkerligen med hemmalagets anhängare på Norrköpings Idrottspark. Som svar på deras böner havererade ett ställverk utanför arenan, strömmen försvann nästan helt, och Parken blev i stort sett kolsvart.

Och inte var det så att minnet av de inledande fjorton minuterna var något ljus i mörkret.

Om det var något som inte var bländande på Idrottsparken under måndagskvällen var det spelet. Inte från något av lagen – Norrköping och gästande Gais.

En möjlighet för Norrköping att komma igen efter uppehållet? Ja, helt klart.
Tog man till vara på den möjligheten? Nej, inte det minsta.

Särskilt mycket ljusare ser det inte ut inför landslagets kommande strapatser mot Portugal. Skadorna följer en efter annan. Senast i ordningen ”Henke”.

Annars finns ju Elmander. Etta på Lagerbäcks lista över potentiella ersättare till Larsson? Nej, det tror jag inte. Tror Rosenberg får ersätta om det blir aktuellt.

Antingen bränner han väl ett par frilägen, eller så är det nu det vänder.

På tal om vändningar. I FCK verkar det som att vinden har Wendt. Åtminstone blåser några byar åt rätt håll för den snart 23-årige backen.

Niklas Wikegårds påhopp – kan man säga att han gjorde”en Per Ledin”?

Nja, inte riktigt. Vad jag noterat hittills är Wikegård lite vassare när det kommer till verbala färdigheter.

Men vem vet, snart kanske ”råttet är mågat”.

Hur bra Mourinho än må vara så hjälper det inte landslaget. Mig veterligen heter den svenske förbundskaptenen Lars Lagerbäck och inte José Mourinho.

En Zlatan i toppform hjälper inte om halva ordinarie startelvan ligger gipsade eller hoppar på kryckor.

Däremot hade Englands chef på bänken kunnat heta José Mourinho.

Hur firar ”Pim-Pim” succécombacken? Ett par extra askar i kväll?

Onsdagens möjligheter till sportunderhållning på TV blir ett val mellan Leksand – Mora i hockeyallsvenskan eller HV 71 – Bern i fräsiga ”Champions Hockey League”.

Lika mörkt som på Idrottsparken – ja, nästan i alla fall.


Gick rundan på par?

måndag, 6 oktober, 2008

Slog på TV:n och NT:s lokalkanal 24nt. Först fick jag en kort rapport från Vita Hästens framfart i division 1-hockeyn.

På onsdag är det hemmamatch i Himmelstalunds ishall. Kanske hinner med en tur dit.

Inslaget därefter handlade om ett brudpar som valde att gifta sig på Söderköpings golfbana, efter att ha spelat 18 hål tillsammans med prästen.

Jag antar att de gick rundan på par. Nu är de ett äkta sådant i alla fall.


Bland solhattar och hockeylador

torsdag, 2 oktober, 2008

Måndagskvällen spenderades på en av landets mest frekvent felstavade fotbollsarenor – Behrn Arena i Örebro. ”Peking” åkte hem med en poäng. Jingblad var ganska nöjd – Örebros Kim Olsen mindre nöjd.

Har dragit på mig en besvärlig förkylning. Blir C-vitaminer, vila och röd solhatt för hela slanten.

Röd solhatt. Ni vet blomman alltså. Även om den här också lockar.

Arbets-, men inte sportfritt, på onsdagen. Styrde stegen mot Himmelstalundshallen i Norrköping och kunde se Vita Hästen ta en 4-2-seger över Örebro.

Mycket Örebro blev det den här veckan.

När jag avnjutit förrätten i form av division 1-hockey, var det dags att se de verkliga storheterna på isen. I ”Stallet”, hockeyladan i kanten av Himmelstalundsfältet, var det A-lagsträning för Guts Hockey, division 4.

Efter att ha dragit sig ur seriespelet förra året på grund av en kraftigt decimerad spelartrupp, verkar man vara på gång igen och har säkrat några nyförvärv.

Två av dem är Fågeln och Tjecken. Spännande.


Är inte alla prestationer fantastiska, på sitt sätt?

fredag, 26 september, 2008

Såg senaste avsnittet av Ekwall vs. LundhFotbollskanalen.se med Peter Jihde som gäst. Det utbröt en häftig diskussion när Jihde ifrågasatte fotbollen som underhållning och istället propagerade för ishockeyn. Sedan ville Jihde jämföra Zlatan med Peter Forsberg.

”Bägge är ju fantastiska idrottsmän och jag tycker inte att man behöver jämföra dem.” förklarade Olof Lundh.

Att jämföra just idrottsmän och prestationer inom olika idrotter är sportredaktionernas vardag. Vilka händelser ska få utrymme i tidningen, på webben eller dyrbar sändningstid i dagens program? Den frågan ställs exempelvis TV4 Sporten inför varje dag.

Och alltid verkar man tycka att Zlatans och Peter Forsbergs prestationer är bättre än exempelvis triathleten Jonas Coltings eller orienteringsstjärnorna Peter Öberg eller Helena Janssons diton.

Kanske ligger det hela i värderingen ”fantastiska”. Det kanske inte är fantastiskt att lägga ner oändligt många träningstimmar för att lyckas i en idrott som inte utövas på en arena.

Sportspegeln på SVT valde i söndags att följa en herre, 50+, som spelade SM-finalen i amerikansk fotboll i ett flera minuter långt inslag.

Helena Jansson och Peter Öberg fick sisådär åtta sekunder var.

Nej, men det är klart. Amerikansk fotboll är ju otroligt stort i Sverige.

Jag har ingenting emot bollsporter. Jag bevakar själv bland annat fotboll och försöker se så många matcher i hockeyns elitserien som jag hinner.

Jag brukar till och med koppla av på söndagskvällarna med att titta på amerikansk fotboll från dess ursprungsland och NFL.

Och nej, amerikansk fotboll är inte stort i Sverige. Och relativt få är insatt i reglerna. Däremot vet de flesta vad det är och i och med att den bygger på samma grundprincip som övriga bollsporter – bollen ska in i mål – uppskattas det ändå av den breda massan.

Om exempelvis orienteringen ska bli intressant för ”allmänheten”, måste vi få fram det faktum att den egentligen bygger på samma princip som löpgrenarna i friidrott – snabbast tid vinner.

Och att det är, precis som inom skidåkningen och marathon, vältränade elitidrottare som lagt ner mycket tid på sin satsning som tävlar mot varandra. Åtminstone i huvudklasserna.

Att man dessutom ska välja snabbast väg, via ett antal förutbestämda punkter i förutbestämd ordning, får för ”allmänheten” bli en extra ”touch”, även om detta för oss insatta är huvudmomentet och kärnan i sporten.

Det man inte förstår det minsta av, är man inte intresserad av.

Det är inte att ändra sportens grundval. Det är inte att profilera den på ”fel” sätt. Det är att sälja in den hos gemene man.

Det är först senare man kan börja introducera sträcktids- och vägvalsanalys för ”vanliga Svensson”.