Ibland kan det vara otroligt trevligt att ha fel. Igår på Junior-VM i orientering var ett sådant tillfälle. Inför tävlingen trodde jag på Timo Sild eller Erik Sagvolden på killsidan. Fantastiskt kul att jag fick se mig förlora tippningstävlingen i och med att Johan Runesson bärgade guldet.

Tyvärr fick jag fel på damsidan också. Jenny Lönnkvist vann inte, men tog å andra sidan en stabil femteplats.

Om det bästa av allt var att jag hade fel, så var det mest rörande av allt prisutdelningen. Beata Falk tog hem silverpengen i tjejklassen, vilket helt klart måste räknas som hennes största framgång hittills.

Tårarna var inte långt borta för Beata på prisutdelningen. Det gav rysningar – idrottsglädje när den är som störst.

Överlag gjorde det svenska laget en otrolig insats. Av de elva finallöparna, sprang nio in bland de tio bästa i sin respektive klass – fem herrar var bland de tio främsta och fyra damer bland de nio i toppen.

Efter en dags fotograferande i den stekheta solen gav jag mig ut och sprang publiktävlingen och herrbanan. Ordentlig orientering med rejäla utmaningar både tekniskt och fysiskt. Precis som en mästerskapsbana ska vara. Detta gör svenskarnas, med Johan och Beata i spets, insats ännu mer beundransvärd.

Kort och gott – starkt jobbat! Nu är det bara att se fram emot lördag. Då tror och hoppas jag den verkliga publikfesten infinner sig också. Det kan bli häftigt.