När jag inte jobbar och bevakar fotboll, försöker jag hinna med att läsa till civilingenjör i medieteknik vid Linköpings Universitet med Campus Norrköping som bas. I och med boende i det renoverade, och med studentlägenheter inredda, vattentornet, har jag två uppenbara mervärden här i livet.
Förutom att jag bara har omkring 113 meter till Idrottsparkens entré, har jag även förmånen att få promenera i de vackra omgivningarna av Motala ström, som rinner genom staden, när jag beger mig till och från campusområdet.
Igår tog IFK Norrköping emot Örebro SK på Idrottsparkens gröna gräsmatta. Första halvlek var inget vidare, eller som mittbacken Thomas Magnusson i ”Peking” så väl sa det i halvtidsvilan:
”Ganska tråkig halvlek att titta på va?”
Helt riktigt, Thomas, det var ingen vidare första halvlek. Bortsett från en våg av Örebroanfall i slutet av halvleken, var en krånglande vattenspridare, som helt plötligt började spruta vatten på Peter Westman i Örebromålet, det mest uppseendeväckande.
Andra halvlek blev mer intressant. Norrköping pressade på riktigt ordentligt bitvis, samtidigt som även ÖSK skapade chanser. Hur som helst slutade matchen mållös och kanske börjar Norrköpingstränaren Sören Cratz bli lite orolig över tabelläget, där Norrköping ligger sist. Även om han inte vill erkänna det på presskonferensen.
På väg hem från universitet idag, ser jag nämligen Sören Cratz stå längs den lummiga gångvägen utmed strömmen, iklädd överdragsjacka och shorts i vårvärmen. Sören ser inte bekymrad ut, men försjunken i djupa tankar. Kanske tänker han på hur ”Peking” ska få hål på GAIS i måndagens bortamatch. Hur de ska börja producera mål.
För det är målproduktionen som saknas för IFK Norrköping just nu. Man börjar hitta spelet och laget blir, helt förståeligt, allt mer samspelt för varje match som går. Men nu måste man börja producera. Ingen i Norrköpingslägret är på något sätt nöjd med situationen man befinner sig i, men samtidigt är man fulla av tillförsikt inför framtiden.
Det är alltid en styrka att tro på sig själva och att känna att ”vi kommer lösa det här”. Samtidigt är det farligt att bara mala på och tänka ”det löser sig”.
Vem vet, kanske var det just en lösning på måltorkan och ett botemedel mot den segerlösa fotbollsförkylning som Norrköping dragit på sig, som Cratz arbetade fram under de där minuterna vid strömmens strand.
Måste även ge Norrköpingstränaren beröm för sina rappa svar på journalisters ibland banala frågor, och den glimt i ögat som gång på gång skymtas trots det pressade läget.
”Hur många poäng hade ni kalkylerat med att ha efter åtta omgångar” frågade Bill.
”24” svarade Sören.
”Vad är det som fattas för att ni ska börja ta poäng?” undrade Bull.
”Mål” sa Cratz.

