Emanuel Winblad - logotyp

Inlägg märkta ‘Sportbladet’

Helt enkelt en mänsklig rättighet

tisdag, 3 februari, 2009

Nu lägger ”Henke” klubban på hyllan. Många ute i stugorna jublar säkert, för nu har han ju tagit ”ett beslut som kan öppna för mer fotboll”.

Jag sällar mig till skaran som istället rycker på axlarna.

Jag bryr mig faktiskt inte det minsta om Henrik Larsson sparkar, slår, pumpar eller studsar fot-, innebandy- eller någon annan sorts boll. Han får för den delen gärna hålla på med jonglering, dart eller bågskytte om han så önskar.

Att själv få välja sina fritidsintressen. Är inte det en mänsklig rättighet, så vet jag inte vad.

Visserligen har ”Henke” spelat proffsfotboll en lång tid, men just nu står han inte under något kontrakt. Ett nytt avtal med Helsingborg kan vara på gång, men just nu är han en ”fri man”.

Men tro inte att jag inte skulle vilja se honom i blågult. Det har jag absolut inget emot.

Det är klart att han är en resurs för det svenska landslaget och att det skulle betyda mycket att ha med honom i VM-kvalet. Han har både ett lass med erfarenhet, vars volym är tillräcklig för att kunna få Vättern att svämma över och förvandla Vadstena och Motala till en svensk motsvarighet till Venedig, och en stor portion med högkvalitativ speluppfattning.

Men har han inte lust att spela fotboll, så kan ingen tvinga honom.
Likaså, har han lust att göra något annat, så kan ingen tvinga honom att avstå.


En radiostyrd gaffeltruck i porslinsbutiken

måndag, 19 januari, 2009

Albert Svanberg säger att SVT Sport ska satsa ytterligare på att sända danstävlingar. Usch, tycker Sportbladets Jonathan Jeppsson. Mums, tycker Sportbladets Mattias Wikdahl.

Jag håller med Wikdahl.

Jeppssons argument för att SVT Sport borde nobba dansen är att den ”inte är sport”. Någon läsare på Sportbladet hade kommenterat Jeppssons krönika och skrev:

”Jonathan, kasta inte sten i glashus. Vad har rattfulla ishockey och fotbollsspelare på sportsidorna att göra? Vad har fotbollspelare som kraschar sina bilar på sportsidorna att göra. Rensa undan allt som inte har med sport att göra på sportsidorna så kan jag respektera din åsikt.”

Jag tycker inte Jeppsson kastar sten i glashus. Det känns mer som att han med en radiostyrd gaffeltruck skuffar in en elefant i en porslinsbutik. Att enbart fokusera på de idrottsliga prestationerna är inget Sportbladet gör sig kända för.

Wikdahl har en betydligt sundare inställning och trycker på att public service ska sträva efter att bibehålla mångfalden.

Enligt Jeppsson är väl exempelvis orientering inte heller sport – det återfinns ju nästan obefintligt ofta i Sportbladet.


Galan som man tydligen inte vågar missa

fredag, 16 januari, 2009

Idrottsgalans hemsida

Idrottsgalans hemsida – idrottsgalan.com

Hallåamannen efter CSI igår kväll nämnde något om en ”Obamagala”, som man helt tydligt inte fick missa. Den går av stapeln på söndag och ska, enligt hallåan, bjuda på en hel massa häftigt.

Obamas tal efter att han svurit presidenteden verkar bara bli ett binummer till U2, Beyonce och många andra.

Till och med Tiger Woods har ställt in siktet på att hylla den nye presidenten. Jag hade nog kunnat tänka mig att se galan bara för att få höra Obamas tal. Det runt omkring känns lite som ett enda stort PR-jippo.

Och det är väl precis vad det är, antar jag.

Härlig seger för Emil Jönsson i ”För-OS”. Det är alltid en fördel gentemot konkurrenterna att ha positiva minnesbilder med sig – speciellt från spåren och omgivningarna till där mästerskapet kommer att avgöras.

17 februari 2010. Hoppas Jönsson är lika laddad för att tävla då, som han var inför dagens lopp.

Just det, på tal om galor. Zlatan verkar gilla dem. 19 januari är det dags för ”fotbollens Oscargala” i Italien. Zlatan väljer den och nobbar den Svenska Idrottsgalan i Globen som är samtidigt.

Ödets ironi att just Zlatan fått agera affischansikte på Idrottsgalans hemsida?


Ibland händer det oväntade

fredag, 16 januari, 2009

Aftonbladet 14 januari

Sportbladet – 14 januari

När man minst anar det slår blixten ner från klar himmel. Strax därefter börjar regnet vräka ner konstant i en månads tid och man tvingas ösa vatten ur sitt vardagsrum med hjälp av fjärrkontrollen och kaffemuggen.

Men ibland händer det saker som är minst lika oväntade, men betydligt trevligare. Som att jag klarade mattetentan. Uppskattat, men oväntat.

I övrigt är det lite lugnare just nu. Inte lugnt, men lite mindre stressigt. Då får man tid och möjlighet att njuta av riktigt bra underhållning.

Eller varför inte lite högkvalitativ grävande, granskande och undersökande journalistik. Som det här. Eller nåja, underhållande i alla fall.


Ibland är dagarna lite som Ronaldo – långsamma

onsdag, 7 januari, 2009

Ibland formligen kryper dagarna fram. På något sätt flyger ändå tiden iväg och man kommer obönhörligen närmare den stundande tentan. På tisdag är det dags. Det blir heldagsplugg imorgon också. Här ska nötas differentialekvationer och Taylorutveckling.

Ronaldo verkar också krypa fram. Inte går det fort i alla fall.

Svenska mästarinnorna Umeå IK har givit upp hoppet om att knyta Marta till sig även nästa säsong. Trist för Umeå, men kanske mest för damallsvenskan som blir en underhållare fattigare. Eller blir effekten kanske den omvända – att fler får utrymme att kliva fram i rampljuset när en ligans fixstjärna försvinner?

Sudden gör comeback inatt. Det blir intressant att se hur det går. Flipp eller flopp? Åtminstone det sistnämnda är han ju van vid från pokerborden – ”the flop” alltså.

Lundh tror att Henke lägger av. Laul skriver att ”man vet aldrig med Henke”. Jag håller med den sistnämnde. Om det finns någon som man inte kan läsa och förutspå, så är det Henrik Larsson.

Hur många kunde för ett år sedan gissa att han skulle spela innebandy i Superligan, till exempel.

Jag tycker det är kul att norska ligans skyttekung Daniel Nannskog får vara med på blågults USA-turné. Det förtjänar han. Strunta i åldern – han levererar ju uppenbarligen. Någon fast landslagsplats för Nannskog? Nja, fortsätter han som under senaste säsongen i Norge så förtjänar han det.

Men jag tror inte Larsa L är på det humöret. Det bara känns inte så. Men som med Henke – man vet aldrig.

Jag tror det var TV-sportens Jonas Karlsson som i höstas sa i en krönika att i golf inte var som många andra idrotter och att inom golfen är man inte rädda för att stoltsera med de pengar man tjänat in. Karlsson fick det att låta som något bra. Jag tycker mest det låter osunt – att utöva idrotten bara för att dra in storkovan och stoltsera överst i penningligan.

En miljard – dollar. För att med hög precision slå på en boll med en klubba och få ner bollen i ett hål genom att använda färre slag än mottävlarna.

Vad tjänar exempelvis en sjuksköterska? Eller en lärare, en polis eller en brandman?

Bra mycket mindre. För att göra ett jobb som tillför verklig samhällsnytta. Ibland är det nästan så att jag förstår de som tycker att idrott är löjligt, tramsigt och fullkomligt onödigt.


Det trodde jag inte om hockeyns hemland

tisdag, 6 januari, 2009

Jag trodde att man var extra bra på att spela hockey i Kanada – hockeyns hemland. Jag trodde att man var såpass starka spelmässigt att man inte behövde ta till fula knep för att skaffa sig ytterligare fördel, för att vara på ”den säkra sidan” och ha lite marginaler.

Jag hade tydligen fel.

Någon tyckte att det lät patetiskt när Niklas Wikegård pratade om publikens objektivitet, eller kanske snarare avsaknaden av den. Jag tycker Wikegård gjorde ett mycket bra jobb tillsammans med Chris Härenstam igår. De poängterade att Sverige inte spelade tillräckligt bra, samtidigt som de presenterade de övriga faktorerna. Fullt godkänd insats från kommentatorsplats.

Det enda som var på väg att bli snudd på ett övertramp var när Marie Lehman var tvungen att intervju Markström precis när denne var på väg fram för att ta emot sin silvermedalj. Men det gick ju bra det med.

Jag skrev i september om fotbollspublik som buade ut motståndarlaget för ingenting. Om det var dåligt, så är den kanadensiska hockeypubliken totalt underkända.

Att från första pååkningen bua ut Markström så fort pucken var i närheten av honom var lågt. Nej, men det är klart – det var ju hans fel att han blev pååkt. Eller så filmade han bara.

Kanada var spelmässigt bättre. Om de hade undvikit de där onödiga övertrampen hade jag varit imponerad. Nu är jag mest likgiltig – jag tycker inte det är okej att ”fuska” eller tänja på reglerna, även om det inte är detta som avgör matchen. Fusk är alltid fusk.

Jag påstår inte på något sätt att Sverige skulle ha vunnit om domarinsatsen varit mer objektiv. Men det hade kunnat gå annorlunda. Det vet ingen. Inte ens Niklas Wikegård.

Sverige fastnade stundtals i den fälla jag skrev om inför matchen – att några av de individuellt skickliga spelarna försökte göra det lite för snyggt. Och därmed lite för svårt. Enkelt, skott på mål, retur, ”grisa”. Precis som transatlanterna gjorde. Det hade kunnat vara ett framgångsrecept.

Hela hösten har jag tyckt att Erik Karlsson tagit skott i fullkomligt onödiga lägen i Elitserien för Frölunda. Inatt önskade jag att han hade tagit lite fler onödiga skott – och träffat mål. Istället blev det dribblingar och de svenska power play-enheterna lade mer energi på att hitta ett riktigt riktigt riktigt bra skottläge, istället för på skjutandet.

Ett JVM-silver är inte dåligt. Men jag förstår om killarna tycker det är jobbigt – man var ju så nära, men ändå inte.