Emanuel Winblad - logotyp

Inlägg märkta ‘Sportbladet’

Det blågula kollektivet mot de rödvita lönnlöven

måndag, 5 januari, 2009

Marie Lehman och Niklas WikegårdBronsmatchen i JVM-hockeyn är i full gång. Ledning för Ryssland med 2-1 över Slovakien just nu. Inte helt oväntat, men vem vet – kanske kan Slovakien slå till med ytterligare en skräll i det här mästerskapet.

Men om några timmar drar den verkliga drabbningen igång. Finalen.

Ett nytt svenskt juniorlandslag, fyllt av självförtroende och en stor portion jävlar anamma. Småkronorna får trots allt ses som uppstickare mot Kanada, ishockeyns hemland.

Sidney Crosby darrar lite när han tänker på kvällens möte. Jag med.

I likhet med SVT:s expertkommentator Niklas Wikegård, tror jag det viktigaste för Sverige blir att ”spela sitt spel”. Inte bara i bemärkelsen att man ska försöka låta bli att anpassa sig till transatlanternas fysiskt tuffa spelstil, utan även spela ett spel man behärskar.

Många av spelarna är individuellt skickliga. Men inatt är det den blågula lagmaskinen som ska besegra de rödvita lönnlöven.

Jag tror inte att någon av spelarna väljer att köra solo eller försöka stila bara för att imponera på publiken. Den enda risken, som jag ser det, är att man hamnar under en viss press och känner att ”det här måste jag styra upp”.

Det är alltid bra när de tydliga profilerna kliver fram och visar vägen. Det måste de inatt också, men som sagt – det är kollektivet som blir extra viktigt mot ett så skickligt lag som Kanada.

En av de som säkerligen kommer bidra och visa vägen för kollektivet är Nicklas Lasu. Skönt att han håller för spel.

Junior-VM-finalen kommer bli en mycket jämn drabbning. Jag tror Sverige håller hela vägen. Som Wikegård säger i ett klipp på SVT Play – det är fullt med tokiga kanadensare som hörs när det går bra, men det blir väldigt tyst när det går dåligt.

Hoppas på ett tidigt ledningsmål för Sverige.

Innan hockeyn ska jag få mig några timmars sömn. Sedan blir det nog sovmorgon i morgon. Idag var jag uppe tidigt och begav mig, med Fågeln i släptåg, till gymmet för ett pass på dryga timmen. Precis samtidigt som vi klev in, skymtade IFK Norrköpings nygamla tränare Stefan Hellberg förbi. Som alltid såg han glad och nöjd ut, den gode Hellberg, i full sjå med att bygga upp ett lag som förhoppningsvis ska kunna utmana i toppen av Superettan – om något år.

Och kanske äntligen blir Kevin Amuneke nöjd. Nu när han får ”komma till en klubb som kan vinna”.


Det blir mycket skräp längs vägen

fredag, 2 januari, 2009

Nu är flytten inne i slutskedet. Den faktiska flytten är avklarad och många lådor, prylar och tillhörigheter har transporterats från Vattentornet till Tunnbindaregatan. Nu återstår bara det sista av uppackningen.

Alltid skönt att rensa bort den skit man samlar på sig över tiden.

I samband med nedpackningen av alla grejer fylldes en och en halv stor sopsäck med papper och annat som inte längre fyllde något syfte. Nu är de slängda och som så många gånger tidigare har jag lovat mig själv att sluta samla på mig all den där onödiga dödvikten.

Långt kvar till nästa tävlingslandskamp i fotboll. Kanske borde man ta tillfället i akt att rensa bort lite gammal skit där också.

”Henke” håller säkert ett tag till. Frågan är väl snarare om han vill. Och i vilken idrott han kommer kämpa för en landslagsplats. Fotboll eller innebandy. Eller äh, glöm det där om innebandyn. Det känns i stort sett omöjligt.

Men med Henrik Larsson är det ju sällan något som är just det. Omöjligt.

Det blir intressant att se var han spelar nästa säsong. Åtminstone Olympique Marseilles tränare verkar uppskatta Larssons spel.

Undrar om han varit och kollat på honom med klubba i hand och innebandyboll vid bladet också.

Jag får tacka högre makter för det underbara påhittet med reprisering av TV-program. Hann turligt nog med att se SVT:s OS-krönika förut. En trevlig tillbakablick mot Olympiska Spel som med svenskögon sett blev de sämsta i mannaminne.

Missförstå mig rätt. Jag gläds på inget sätt över svenskarnas misslyckanden. Men i OS finns så många glädjeämnen. Så många beundransvärda prestationer.

De hade dock inte med den där omtalade intervjun med Sanna Kallur. Den där TV-sportens Peter Jonsson ”pressade” henne efter det olyckliga fallet på den första häcken och hela den svenska folksjälen ”rasade mot SVT”. Däremot fanns en annan intervju med Kallur med i programmet.

Jag minns Peter Jonssons intervju, precis efter loppet som tog slut redan innan det började. Sanna Kallur var ledsen. Men jag tror inte det var på grund av frågorna hon fick. Det var inte på grund av intervjutekniken. Det var tillfället till eftertanke som fick tårarna att börja rinna.

Med andra ord en sån där berömd höna av en lika berömd fjäder. En höna som de flesta säkerligen redan glömt bort.

[uppdaterad 6 januari]


Alla superhjältar ska ha en svaghet

torsdag, 9 oktober, 2008

Varje superhjälte har dels en motpart, en ”bad guy”, och dels en svaghet. Det är själva grejen. Det är det som gör att Stålmannen inte blir omöjlig att besegra för de ondskefulla skurkarna. De behöver bara plocka fram en bit av de radioaktiva resterna från hans hemplanet – kryptonit från Krypton – så vrider han sig i plågor.

Det hela sträcker sig betydligt längre tillbaka än serietidningarnas barndom. Samma sak gällde en av det antika Greklands stora fiktiva fixstjärnor – Akilles. Han var helt och hållet osårbar, utom på den ena hälen som var där hans mor, havsnymfen Thetis, höll honom när hon sänkte ner honom i floden vid underjordens port. Resten av honom blev osårbar, men inte hälen. Ni vet, akilleshäl.

Så det är väl självklart att Cristiano Ronaldo, fotbollssuperhjälte med superkrafter såsom snabb acceleration, bollkontroll och väl utvecklad blick för spelet (inte röntgensyn, men nästan), måste ha någon svaghet, någon akilleshäl.

Kvinnor, tjejer, brudar. Om skurkarna plockar fram dem i närheten av Portugals stjärnforward så börjar han vackla. Tydligen.

Åtminstone om man får tro portugisiske journalisten och Ronaldoexperten Nuno Luz. Luz bodde med Ronaldo under åtta månader och följde hans minsta steg.

Det är väl klart att han vet vad han pratar om.

Det är alltså med våra, över hela världen beundrade, svenska damer Blågult ska överlista Ronaldo på lördag. Det hör väl alla hur otroligt väl genomtänkt och klockren den planen är.

Nu tror jag ännu mindre att Ingelsten får chans till inhopp i offensiv position. Lagerbäck kommer väl efter det otroliga avslöjandet av Ronaldos stora svaghet, låna in Jessica Landström och Josefine Öqvist från LFC och sätta dem på topp.

Eller så struntar han blankt i vad Nuno Luz säger och Sportbladet skriver. Eller vad tror ni?


En positiv överraskning

fredag, 3 oktober, 2008

De gånger jag sett Robert Laul i TV-sammanhang har jag spontant tänkt – ”vilken tur att han är skrivande journalist”.

Eller som han beskrivit det själv:
”Ett radioutseende och en tidningsröst”.

Efter att ha sett Aftonbladets nya webb-TV-satsning i form av ”Laul Calling” är jag positivt överraskad. Premiärprogram, premiärnerver och kanske inte helt samspelta.

Men ändå ett fullt godkänt och sevärt program.

Även om jag själv håller det skrivna mediet allra främst, är jag även svag för de talade – radio och TV.

Texter klarar sig ofta utmärkt på egen hand, men lyfts ytterligare av en bild. Radio är ett underbart medium, men i och man kan se den som talar tillkommer ytterligare en dimension.

Ungefär det som diskuterades i senaste ”Ekwall vs. Lundh”.

Orientering syns tämligen sällan och tämligen oregelbundet i form av rörlig bild. Åtminstone i de stora riksmedierna, bortsett från VM-sändningarna i somras. På internet däremot, frodas orienteringsvideorna.

Svenska Orienteringsförbundet levererar bra webb-TV-inslag från de stora arrangemangen. Den breda floran av orienterings-TV hittar man dock på World of O-TV – woO-TV – där det titt som tätt dyker upp nya videoklipp.

Allt från intervjuer med världsstjärnor som Thierry Gueorgiou till besök på norska Vareggs klubbmästerskap.


Vem älskar inte sensationspressen

fredag, 26 september, 2008

IFK Norrköping klamrar sig fast vid hoppet om fortsatt allsvenskt spel. I tisdags slog man formsvaga Malmö FF med uddamålet.

Det har talats om ”kris” i Malmö FF länge nu. Kaptenen Daniel Andersson är trött på att få samma frågor hela tiden, förklarade han för mig efter matchen. Tränaren Roland Nilsson fick frågan om han skulle kalla till något speciellt möte, något ”krismöte”.

”Nej”, sa Nilsson.
”Jo”, skrev Sportbladet.

Roland Nilssons ord var att man skulle ha en genomgång, precis som man har efter varje match, bra som dålig, och prata igenom vad som hänt och varför det hänt.

Den ”vanliga genomgången efter varje match” blev ett krismöte.
Visst är sensationsjournalistiken underbar?