Om inte guld, så kanske åtminstone en slutspelsplats.

Fascinerande med riksmedias insjuknande i en synnerligen segdragen influensa. En variant av sjukdomen som i första hand yttrar sig genom ett tydligt symtom:

”Foppafeber”

Nog för att IOK kallar alla världens länder till olympiska lekar snart och att han är en av Svea Rikes ädlaste isriddare genom tiderna – men att djupgående analysera hans insats i varenda elitseriematch. Det känns lite överdrivet.

Oj, vad jag kommer få äta upp det där när Peter Forsberg åker med till Vancouver, gör en magnifikt magisk matchserie, finalen går till straffar och vi får se en Lillehammer i repris.

Eller så vaknar jag ur min dröm innan dess.

Men på något sätt önskar jag ändå att John Blund och jag förblir kompisar ett tag till. Åtminstone OS-turneringen ut.

Vad är det som gör att man är villig att ställa om dygnet såhär?

Nej, det är inte en hårt pressad deadline. Det är den tunga bördan som stavas S-P-O-R-T.

Super Bowl i det här fallet.

Utan tvekan en idrottsupplevelse som inte får missas. Det är ju bara en gång om året man behöver vända på dygnet på det här sättet. Bara en gång var 365:e dag man behöver vara i någon slags halvdvala efter att ha slösat bort en god natts sömn på att titta på sport. Inte en endaste dag mer.

Vad sa du? OS i Vancouver snart?

Men det är ju klart man måste följa också.

Vinter-OS är ju bara vart fjärde år.