Emanuel Winblad - logotyp

Inlägg märkta ‘Zlatan Ibrahimovic’

Tänk om pengar kunde köpa allt

torsdag, 11 september, 2008

Det är rätt att vara missnöjd när det inte går så bra som man önskar. Annars är något fel. Med andra ord har jag full förståelse för att Zlatan inte var på sitt bästa humör när han blev utbytt igår. Samtidigt tycker jag Lagerbäck gjorde rätt.

Även om Zlatan är landslagets bästa spelare, och bäst betalde, så måste andra få chansen att prövas i ”skarpt läge”.

För just Markus Rosenberg är det extra viktigt att få visa att han kan prestera, även i den blågula landslagströjan. Han gör det han ska – mål – i sitt klubblag, men i landslaget vill det sig inte. Nu tycker säkert många att han inte borde tas ut för att representera Sverige, om han nu inte levererar.

För Werder Bremen målade han i varannan match han spelade förra säsongen. Något måste han ju göra rätt.

Och i så fall är det väl bättre att låta honom spela avslutningen av några landskamper, få bort den där spärren och ha ytterligare en (förhoppningsvis) högkvalitativ anfallare att tillgå för blågult.

Zlatan har högst lön i landslaget. Då är det förståeligt om besvikelsen infinner sig när han inte presterar.

Sedan finns det ju olika grader av kritik. Ralf Edström var inte rädd för att uttala sin. Jag tycker inte han ska kritiseras för det. Han var missnöjd och besviken och han sa det. Att det sändes ut i riksmedia kan inte han lastas för. Det var trots allt Radiosporten som valde att ha honom som expert och ”tyckare”.

De frågade. Han svarade och tyckte till. Något i den stilen i alla fall.

Sedan behöver ju inte Ralf Edströms ord ses som lag. Det är upp till var och en.

Zlatans replik var väl inte den vassaste kniven i lådan heller.

Näst högst lön har Kim Källström. Grämer mig fortfarande över det missade friläget. Tänk vad bra om pengar kunde köpa allt.

Då hade Källström kunnat inhandla en högerdojja att komplettera den vänstra med.


”Ömsöm vin, ömsom vatten”

torsdag, 11 september, 2008

Jag såg skandalrubrikerna framför mig; CHOCKMATCH, MISSLYCKANDE, PLATT FALL, FRILÄGESMISSEN. De rusade förbi i rask takt under en första halvlek mot Ungern där Sveriges bästa chans var när Kim Källström försökte använda högerfoten.

Ni kan ju gissa hur det gick.

Spelet ville sig inte alls. Tror det landade på ett svenskt halvleksrekord av fyra-fem passningar inom laget som mest. Sedan kom den där chansbollen som slogs totalfel. Visst, ibland måste man chansa. Men när oddsen för att en blågul ska vinna bollen är lika höga som att Norrköping ska slippa både nedflyttning och kvalspel, då är det bara dumt.

Ett tag trodde jag nästan att det var vårens ”Peking” som bytt till blågula bortatröjor och intagit Råsunda. Mårre föll inte pladask för liknelsen, av förståeliga skäl.

Efter Albanienmatchen var Zlatan missnöjd över att han inte fick några bra bollar att jobba på. Inte var det mycket bättre första 45 mot Ungern. Interstjärnan vill ha bollen på fötterna, där han kan göra något kreativt med den, snarare än på huvudet. Han signalerade detta gång på gång till lagkamraterna; håll den på backen.

Den enda Backe svenskarna kan ha lyckats träffa är möjligen Hasse, om han mot all förmodan stått och smugit långt upp på läktaren bakom det ungerska målet.

Efter halvtid vet jag inte vad som hände riktigt. Det är fortfarande som en dimma. Helt plötsligt klev ”Henke” fram, levererade först ett magnifikt inspel från vänsterkanten som Källström nickskarvade in (tur att han inte behövde använda högerfoten) och mindre än tio minuter senare slog han en instickare till Samuel ”Dark Horse” Holmén.

Lika magnifik som ”Henkes” inlägg från vänster var Holméns nedtagning och avslut.

Helt plötsligt 2-0 till Sverige. Inte otrevligt, obehagligt eller skrämmande. Bara galet och oväntat, men samtidigt rimligt och förväntat. Sedan föll man tillbaka lite som i första halvlek, men med den väsentliga skillnad att man inte lika ofta lät ungrarna komma upp och etablera ett anfallsspel.

I andra halvlek kom också Sveriges enda byte för matchen. Ut gick Zlatan och in kom Rosenberg. Interproffset var inte nöjd på en fläck med att bli utbytt. Det syntes lång väg. Men chefen blev nog glad, även om han inte var där.

Hade nog hellre sett att Daniel Andersson fått kliva av, ”Henke” flyttat ner på mittfältet och ”Rosen” kommit in. Men det var väl egentligen mest önskvärt när det fortfarande var 0-0.

2-1 till slut och livsviktiga tre poäng för resa till Sydafrika 2010. Jämfört med i Tirana var det ombytta roller inom anfallsduon – ”Henke” syntes, ”Ibra” var i stort sett helt osynlig. Som Viasats expert Johan Mjällby dock poängterade; ”Han drar på sig mycket markering”. Det är också viktigt. Edström var inte lika nöjd.

Nu tvivlar jag inte lika mycket på ”Henke” i alla fall.

Jag pratade med Johan Mjällby efter EM-genrepet i våras. Ni vet det mot Ukraina som man helst vill glömma. Hans kommentar kring den matchen hade passat perfekt på mötet med Ungern:

”Ömsom vin, ömsom vatten”.


Det gäller att våga

tisdag, 9 september, 2008

Tisdag idag, onsdag i morgon. Albanien i lördags, Ungern i morgon. Oavgjort mot Albanien, men hur tusan kommer det gå för det svenska fotbollslandslaget på onsdagskvällen på Råsunda?

När EM-truppen förkunnades i början av sommaren utbrast jag i ”Han är tillbaka – underbart!” när Henrik ”Henke” Larsson presenterades som en del av laget. Efter Albanienmatchen har jag börjat tvivla.

Det är klart att alla kan ha dåliga dagar och dåliga matcher. Zlatan presterade inte heller, men syntes i alla fall stundtals. Bland annat hade han ett skott i stolpen.

”Henke” var dock i stort sett anonym. Eller så var det jag som var ouppmärksam.

3-5-2 ser jag som något positivt. Inte minst att man vågar testa nya grepp. Men om man vågar testa nytt spelsystem måste man även våga byta ut en av lagets bästa spelare – för det är ”Henke” fortfarande – och inte minst kapten, när denne inte får till det.

Att testa ett nytt spelsystem handlar mycket om att våga. Inte bara våga bestämma sig i teorin, utan även våga spela det i praktiken.

Det gjorde inte Sverige mot Albanien. Mot Frankrike vågade man mer. Då hade man inget att förlora. I lördags föll man snarare ner på 5-4-1 eller 5-3-2 ibland. Mot Ungern vågar man förhoppningsvis lite mer.

Ger sköna vibbar när Zlatan berättar; ”Jag är här för att dominera och det ska jag göra”. Då är han laddad.


Jag vet hur du har det – nästan i alla fall

lördag, 24 maj, 2008

Jag förstår om du vill vila ditt knä från cupfinalen, Zlatan. Riktigt tråkigt om det skulle hindra dig från spel. Det är en lurig skada det där, så det är inget konstigt att buden är många och varierande; några säger att EM inte är i fara, medan andra påstår att han aldrig kommer kunna spela tre matcher i mästerskapet.

Jag förstår faktiskt precis hur du har det, Zlatan. Okej, kanske inte precis, eftersom jag inte har någon erfarenhet av att spela fotboll i yttersta världseliten eller hur det är att snart spela fotbolls-EM. Det jag vet precis hur det är, det är hur åkomman som ”Ibra” dragit på sig känns.

Jag hade faktiskt en släng av ”hopparknä” för ett par år sedan. Det händer titt som tätt att orienterare också får denna inflammation eller bristning i knäskålsenan. Bland annat har (orienterings-) EM-aktuella Helena Jansson dragits med smärtorna under vintern.

Och snart är det dags för orienterings-EM i Lettland. Det är lite intressant med diskussionen ”EM kontra VM” i orienteringsvärlden. Vilket har högst status egentligen? Jag, och säkerligen många med mig, upplever att VM är den mest prestigefyllda tävlingen man kan vinna inom en idrott som saknar OS-status. Samtidigt är det nog minst lika svårt att vinna ett EM.

De flesta av världens främst orienterare är ju, än så länge, koncentrerade till de europeiska länderna. Även om sporten är på frammarsch i övriga världen, bland annat Australien, så kvarstår det faktum som gör EM så svårt att vinna:

Nästan alla topplöpare från VM är med, samt några till, eftersom varje nation får skicka fler löpare till det europeiska mästerskapet än vad man får till VM.

Men frågan är hur många av EM-löparna som värderar det stundande mästerskapet högre än världsmästerskapet, som avgörs i Tjeckien under slutet av sommaren. Sedan ett antal år avgörs orienterings-VM varje år, EM springer man vartannat år och de år det inte är EM, är det istället Öppna Nordiska Mästerskapen – Nordic Open Championship. Det kanske bara är jag, men det känns verkligen som att det blivit mästerskapsinflation inom orienteringssporten.

Det är inte något av mästerskapen som bör avskaffas egentligen. Vartannat år VM, världscup och Nordiska Mästerskap och vartannat år EM och världscup. Jag tror det räcker. Orienteringssporten är fortfarande lite för liten för att kunna göra som simningen och ha femtielva olika mästerskap;

EM, VM, och ibland OS, på långbana, kortbana, inomhus, utomhus, med vatten, utan vatten… Det funkar inte inom orienteringen. Det räcker med att det finns EM, VM och NOC på långdistans, medeldistans, sprint och stafett. Då räcker det med världsmästerskap vartannat år. Kvalitet före kvantitet.